Aftonbladet – 29 januari 1847, sida 3

ning skakade hennes kropp, då hon åter forisatte: Und r denna tid, då han var så efterjagad, kom Walter Ardworth sent en afton till mr. Fielden och hade ett barn med sig. Han hade, såsom mr. Fielden säger, ett sjukligt, tärdt och eländigt utseende. Han inlät sig icke i några förklaringar rörande barnet, som han hade med sig, och begaf sig snart till hvila. Det följande i berättelsen har mr. Fielden, på min begäran, skriftligt upptecknat. Läs sjelf och se, hvad anspråk ni kan hafva på den hederliga härkomst, som utan några säkra bevis tlldelas er Madame Dalibard öppnade en ask, som stod på bordet, upptog etwt papper med Fieldens handstil, och lade det i Ardworths hand. Efter några förelöpande uppgifter om författarens bekantskap med den äldre Ardworth och den sednares ankomst till pastorns hus, såsom madame Dalibard förut hade omtalat, lydde skriften som följer: pFö:jande dag, då min stackars gäst ännu låg, kom min piga Hanna och sade mig, att två personer vore derute och önskade få tala vid mig. Efter vanligheten tillsade jag henne alt bedja dem stiga in. När de kommit in — det var två simpla karlar, som sågo ut att vara bönder, och som jag trodde hafva kommit i det ärendet att arrendera min lilla betesmark — bad jag dem att tala sakta, emodsn en sjuk gentleman låg i rummet uppöfver. Utan att säga ett ord vidar:, rusade båda frimhingarne då ut ur rummet, oeh 1 mnade mig stum af förvining; kort derpå hörde jag ordvexling och slagsmål deruppe. Jag hämtade mig, och i den förmodan, att röfvare voro komne i min fredliga boning, ropade jag högt på hjelp, då Hanna kom in, hvarpå vi båda togo mod till oss, gingo uppför trappan och funno den stackars Waiter i d2 förmodade röfrarnes våld, hvilka i sjelfva verket voro exekutionsbetjenter. De ville ej ett enda ögonblick lemna honom ur sigle. Han tog dock saken lättare, än jag förmodat, hviskade till mig och bad, att jag ville taga vård om barnet, samt I fyade att