Aftonbladet – 29 januari 1847, sida 1

RR nn TT Gåfvofonden har utgjort bko rdr 54,225, 5, 6 hvaraf 44,172, 33 blifvit lemnade :f den gemensamma undsättningskommitteen, 2,806: 17 af Stockholms stads nämnd, somt resten inkommit dets direkte till Stockholms läns undsättningskommit!, dels inför densamma z2f ordföranden, landshöfdingen hr grefve Horn blifvit redovisade. Bko rdr 3455: 52, 2 hafva från gåfvofonden blifvit till undsättningsfonden öfverflyttade. Af den redovisningen bifogade tabell, som utvisar beloppet i penningar af den undsättning, hvilken dels i lån och dels såsom gåfva blifvit i kontanta medel, spanmål eiler potates tilldelad socknarne, finner man att inalles bko rdr 237,084 4, 6 blfvit utlemnade i låneuwnderstöd och 52,866: 4, 5 i gåfvor. — De underrättelser, som de sista posterna medfört angående notvexlingarna emellan franska och österrikiska hofven i afseende på frågan om Krakaus införlifvande, återkalla uppmärksamheten på några artiklar i Svenska Minerva under de sista två veckorna, hvilkas änd-mål synes hafva varit att, såsom man säger, kiltla eller sticka på den svenska Regeringen i anledning af den protest, som enligt berättelse i tyska tidningar blifvit härifrån aflåten till österrikiska hofvet i afseende på samma ämne. Minerva synes nemligen mockera sig öfver den kraftyttring, som Regeringen härigenom gjort, påstår att engelska och fransyska Regeringarna icke på långt när tagit ett så afgörande steg och tillägger med ett litet grin, alt Sverges Regering, som gått långt rakare på saken, naturligtvis äfven är i en sådan ställning, att den kan föra ett starkare och mera afgörande språk och åt detta gifva mera eftertryck, än Englands och Frankrikes. Samma thema broderas ;vidare 1 andra termer, men med lika syftning, uti ett par föl ande artiklars Redan ifrån början, men synnerligen efter de sednaste posterna har det visat sig, att detta Minervas resonnemang hvilar på ett fullkomligt misstag och en vrängd framställning af sanna förhållandet. Först och främst innehåller protesten häririn, i fall den är sådan som de tyska bladen refererat, visserligen icke någon kraftyttring. Innehållet är tvärtom så lent som det vid slika förhållanden möjligen kunde vara, och då protesten sannolikt endast utgjorde elt svar på underrättelsen om den statskupp, de tre makterna tillåtit sig, så synes det oss vara fullkomligt i sin ordning och en nödvändighet för Regeringens värdighet, såsom en bland garanterna af W-enertraktaten, att uttrycka en condoleance deröfver, att de tre makterna funnit sig föranlåtne till ett sådant steg. Efter hvad om protestens innehåll uppgifves, finnes ej något deri, som med minsta skymt af skäl kan föranleda till ovänskap, i fall man ej vill föreställa sig förhållandet mellan de tre sjelf herrskarne och alla andra makter vara detsamma som mellan vargen och lammet i fabeln, och då upphöra ju alla möjliga reglor, båd: af folkrätt och all annan reson. Men nu visa dessutom de inför fransyska kamrarna framlagda diplomatiska handlingar, att franska kabineltet yttrat sig på ett lingt starkare sätt, den yttre formen derör må nu kallas not eller depesch. Det återstår då endast alt fråga Svenska M:nerva, om dess Red. icke anser det vara nog obetänkt, att blott för tillfredsställandet af personlig ovilja, yttra sig på sådant sätt i en sak; som angår hela svänska nationen och dess regering gemensamt, och som icke har detringaste att skaffa med meningsstriderna öfver våra inre angelägenheter. Snarare tyckes det väl att ett blad, som afficherar sg vara royalistiskt, bordt uttrycka bifall och tillfredsställelse öfver, att vårt hof, såsom det i diplomatisk konversationsstil kallas, härvid på ett moderat och passande sätt förstått att bevara sin ställning.