Aftonbladet – 27 januari 1847, sida 1

lemnat Varney, ströfvat omkring utan bestämdt syfte. Han kom slutligen öfver Haymarket till operahusets kolonnad. Folkträngseln var der så stark, att han uppehölls i sin vandring och utade sig emot en af kolonnerna, försänkt i beundran öfver den skiftande ljusprakt, som utbredde sig för hans syn. Framför glinste United Service Clubbens och Atbenii rivaliserande stjernor; — på venster hand, den prydliga och egna ekläreringen af Northumberland House; — till höger, ankaren, kanoner ocli bomber, som sinnrikt betecknade Ordnance Ofices krigiska attributer. I detta ögonblick befunno sig trenne persorer, hvilka spela en roll i dinna berätte!se, på några få fots astånd ifrån hvarandra, skilda rån mingden genom de känslor, hvarmed de war för sig betraktade skådespelet, och genom let intryck, en hvar af dem erfor vid hopens skuffningar och knuffningar. P.rcival S:t John, hos hvilken en oskyldig känsla af nöje ännu Iefde och var otillfredsställd, rönte vid anblicken af olkmassan blott intryck af fysisk munlerhet, som livade hans sinnen. Om hos en inrnu så outvecklad karskter, för hvilken lifvets mäktiga passioner och allvarsamma syften ännu voro okända, några djupare, allvarligare tankar och betraktelser uppstodo och gåfvo värdighet åt det vanliga småleendet på hans rosenläppar, milkdrade hans tindrande ögons spel, kunde han dock icke göra sig sel reda för denna dunkla känsla, dessa obestämda önskningar. Al en annan pelare skyddad emot hopens påträngande, med armarna korsslagna öfver bröstet, stod en, i fråga om tiden blott få, men i afseonda på karakteren många, år äldre person; och betraktade — dock m:d hvilka stormiga tankar, med hvilken djup ärelystmad! — de täta och mörka massor, som höljade över platsen och galan, så långt ögat kunde nå. Han hade icke med YVarnsy kunnat säga, att ban