Aftonbladet – 23 januari 1847, sida 3

såsom Amelies i 30 år af en spelares lefnad Sömngångerskan, der det graciösa i hennes dan förvärfvade henne nya beundrare ; Amelie, i Fo stersonem; såsom Bertha iStamfrun; Georginan i Qväkarn och Dansösenn, der det vemodigt tju sande i hennes spel likt en klagande röst från hen nes eget hjerta gick in i djupet af hvarje åskådares och hvem som en gång sett Felsheims Hussar glömmer väl ej så lätt dess vackra, så älskvärdt lätt siinnge Page. Hade Schillers eget öga kunnat se ett af sin brin nande själs mest svärmiskt sköna skapelser, så brag till lif, som vi här sågo; hade han sett sin Orle anska Jungfrö så svärma, strida och dö, som Emi: lie Högvist det gjorde; hade han kunnat se sin E. lisabeth huru hög, kuru ädel hon stod der på vår skådebana, offrande sin kärlek till den drömmande pDon Carlos) för den hårda pligt, ödet lagt på hennes fina skuldra; hade han fått skåda sin Maria Stuart i dess ångers och dess svaghets strider, så som de utkämpades i Emilie Högqvists bröst, — han skulle gråtit af förtjusning öfver fostren af hans egen själ! — Och mins du, min läsare, eller rättare, kan du glömma henne, den milda, älskande, vansinniga Ophelia, eller denna Julia, denna söderns glödande TOS, huru hon älskade sin Romop, om du någonsin såg dessa snillets herrligaste skapelser få nytt lif och gestalt af den bortgångnas snille? Men ej blott i den tragiska höghetens verld lefde hennes rika ande; den var beslägtad med allt skönt och skönt är allt, hvad snillrikt är,. Afven i der finare komedien firade hon triumfer i hvilka horn under våra dagar blott haft en enda medtäflerska. De begge Döttrarnen; Doktor Wespe; Farliga Tanten; Man kan hvad man vill; Richelieus första vapenbragd.; Vicomte de Letorieres — alla dessa äro lika många ädelstenar i hennes rika konstnärskrona. Antalet af de serskilsa röler hon spelat utgör 497. r 4837 reste hon för andra gången till Paris, en resa för henne så mycket angenämare, som den förskaffade den redan firade skådespelerskan uppfylandet af en bland hennes käraste önskningar — er intimare bekantskap med demoiselle Mars. En tredje resa till Paris och London företog hon sommaren 1859, En större färd företogs sommaren 4842, då hon sesökte Berlin, Dresden, Wien, Venedig, och tillyragte vintern i Rom, Neapel och Florens; hon åerkom hit i Aug. 4843. Men — döden hade relan hittat vägen till hennes rika hjerta. Under rösten ofvannämnde år började den sjukdom, som n gång skulle lägga henne i grafven. Ofta tvingad utt intaga sjukbädden, spelade hon dock ännu, så ofta, kanske oftare än den svaga helsan tillät. Alltmer dukade hon under för plågan. En badoch brunnskur i Carlsbad trodde läkarne skulle kunna iterställa henne; hon företog den 48435, men ödet hade redan tecknat utgången. Ännu under sammå höst spelade hon, den 7 Det; då hon uppträdde i Gifta mannen i staden och på landet samt Polkan, blef afskedet mellan henne och konsten, melan den firade skådespelerskan och hennes beundraee. Lidanden, hvilka i hela sin vidd endast hon, len kämpande, rätt kände, och den trogna vän, som j ett ögonblick ville öfvergifva hennes läger, och om följde hemne ända till den graf, der hon nu vilar, plågade henne med allt starkare, allt tätare infall. Den 148 Dec. 14846, årsdagen före hennes löd, nedlades hon i sin sista sjukdom.