Aftonbladet – 23 januari 1847, sida 3

ej dela sin kamrals förnöjelse; han är blek och fasa är målad på hans ansigte; tidningen, som han håller i handen, darrar likt et asplöf. I Tuileriträdgårdan gruppera sig ett eller par tjog af sysslolösa pratmakare, Och man har inga underrättelser om mördaren ? frågade en. Nej; men en man, som varit Robespierres vän, hade väl kunnat skaffa sig tillräckligt många hemliga fiender. Ce pauvre Dalibard! Han hörde ändå icke till Terroristerna. . Åh, han var kanske lika farlig för det, Ja firligare. Det var en slipad karl, den der Olivier Dal.bard!, Hvad är fråga om? sade en employ, idet han makligt närmade sg till de samtalande. Talen j om Olivier Dalibärd? Det är bara ett par dagar sedan han fick Marsans plats. Nu kommer han att få Pieyels. Jag hörde det i förrgår — en kapital karl! Peste, il ira loin! Vi få väl snart se honom som senator! Behåll det yttrandet för er sjelfb, inföll en ci-devant abbe, skrattande. Jag har ingen lust att snart återse honom, hvar han än är Plait-il? Jag förstår inte hvad ni menar. ,Vet ni ej, att Olivier Dalibard är mördad — funnen ihjelstucken — och det i sitt eget hus! Ciel! Berätta mig, för all del, hvad ni vet derom, — ans plats är således ledig! — nFo, Dalibard, som i början hade studerat medien, lärer ännu hafva varit road af kemiska experimenter. För sådana vetenskapliga förströelser hade han hyrt ett vindsrum i huset, der hen bodde, och tillbragte der en del af nätterna. Der f.nn M.n honom på morgonen; badande i sitt blod, med tre djupa sår i sidan och fingrarne sönderskurne ända .till benen. Fan hade kämpat på ett förtvilladt sätt emot sin mördaren I sitt eget hus sade en jurist; det var väl någon tjenare celler en slösaktig arfvinge. Ean har ingen annan arfvinge, än den unge Bellanger, som blir riche å millions, fastän han bara är en skolpojke i Lyon. Nej, fönstret lärer hafva stått öppet, och man kan der;från komma ut på ett närliggande tak. Den vägen