Aftonbladet – 23 januari 1847, sida 3

hade mördaren kommit in och äfven gått ut: ty man har: funnit blod på takrännorna. Huset näst intill var obebodt, så att det var lätt nog att komma dit in och l:gga der perdu till natten. Hm, sade juristen; mördaren hade ej kunnat få kunskap om Dalibards lefnadsvanor af någon annan än en, som bodde i huset. Var den mördade gift? Ja bevars; med en engelska.p Kanske hon hade någon älskare.n Bah! älskare! . De vore det lyckligaste par i verlden. Ni skulle sett dem tillsammans! Jag spisade middag hos dem i förra veckan. Det är besynnerligt! sade juristen. Och han var i så lyckliga omständigheterl: mumlade en person, som sig hungrig ut. Hans plats är så!edes ledig! upprepade employgen med tankspridd ton, i det han lemnade gruppen, I Olivier Dalibards hus sitter Lucretia ensam, i sitt vanliga morgonrum. Den embetsman, som franska lagen ålägger sådana förrättningar, har aflagt sitt besök, gjort sina anteckningar, uttryckt sitt deltagande för enkan, lofvat rättvisa och gerningsmannens bestraffande, och satt sitt sigill på lås n, i afvaktan på ankomsten af den laglige arfvingens ombud; och denne arfyinge är just samme gosse, som så (oförmodadt hade ärft leverantören Jean Bellangers rikedom! Men Lucretia har på förhand undanskaffat det: hon önskade äga. På golfvet står. en öppen låda, hvari hennes hand tyst nedsläpper ett manuskript, På denna handens pekfinger sitter en ring, slörre och massivare än dem fruntimmer vanligen bära, och hvilken Lucrctia aldrig förut burit. Hvarföre bar denna ring med så mycken sorgfillighet blifvit utsökt band den aflidne mannens cefterlemnade dyrbarheter? Hvarföre är hon så angelägen om denna matta opal i sin klumpiga infattning? Från denna hand faller manuskriptet ned i låaan; lika tyst, som de, hvilka man af skriftens hemliga innehåll. kan lära sig att undanrödja, sänkas ned i grafven. En svår, nyligen ådrag:n, ännu icke öfvervunnen sjukdom har fårat detta önga ansigte och fördunklat dessa spanande ögons glans, Dock, mod! Giftets verkan är hämmad, för