Aftonbladet – 16 januari 1847, sida 1

TESEN NATTEN EE författaren mindre besvär, då den är mera medgörlig och med ett historiskt samvete af gummi elasticum, låter sig någorlunda lämpa efter omständigheterna. Imedlertid vill jag icke dermed hafva sagt, att förf. med fullt medvetande laggt an uppå att vilseleda i stället att vägleda. Man är i allmänhet lättrogen i allt som rörer egna önskningar eiler fördomar; och det är derföre icke svårt alt begripa, huru förf. med sin brist på senn och lefvande insigt i hvad som tilldragit sig här i Norge under de sista 30 åren, en brist, så mycket mer kännbar, som han icke en gång har kunnat hänvisa till de alldra oundgängligaste källor för den nyaste norska historien, nemligen de tryckta storihingsörhandlingarne och lagsamlingarne, måste i hög grad vara utsatt för att falla i de snaror, som genom egna förutfattade meningar och dermed öfverensstämmande ensidiga partiyttranden härifrån, varit uppställda för honom. Han har äfven ganska riktigt blilvit fångad i alla dessa villfarelser; men liksom ha. icke sjelf har kämpat för att undgå en sådan, för en histor:eskrifvare mindre ärofull fångenskap, beklagar han sig visst icke heller deröfver; hvaremot han förmodligen i det längsta vill värja sig, mot hvarje bemödande att frigöra honom deriTån. Jag skall icke försöka ett sådant fåfängt arbete. Men då jag hänvisar till de historiska tilldragelserna, som ligga öppna för en hvar, hvilken med allvar vill granska de offentliga akterna, äfvensom till det nogsamt bekanta fac!um, att norska folket, som i början af år 4844 i magtinnehafvarnes råd bebandlades såsom ett ting, emot slutet af samma år underhandlade såsom en sjelständig nation med en af parterna, och med bibebållande af denna sjelfständighet och den liberala konstitution, som folket imedlertid gifvit sig, ingick en hederlig förening med det mäktigare grannriket samt att den norska staten, hvilken emot slutet af år 1814 väl hade räddat sig från skeppsbrottet med sjelfständigheten och statsföriattningen i behåll, men för öfrigt stod så att säga naken på strandbrädden, redan ett par år derefter ordnade sina inre angelägenheter på ett sådant sätt, alt den kunde fullgöra sina hufvudsakligaste förbindelser och lägga grund till den bana, på hvilken den sedan med fasta och stadiga steg gått fram till ett bättre, utan att låta sig afskräckas af de mötande hindren eller förbluffas af de antastelser, för hvilka dess fribetspalladier flera gånger hava varit utsatta, — då jag hänvisar härtill, hoppas jag kunna med fog protestera mot författarens historiska framställning, hvilken sannerligen är en karrikatur på verkligheten; hvilket äfven d3 ofvan omhandlade statistiska resultaterna på det klaraste bevisa. Så långt förfataren haft Aals, Wergelands och Munch-Rweders historiska förarbeten att gå efter, det vill säga under den första perioden, intill Unionens stiftande, är han dock litet bältre und rrättad än under den andra, då han blott haft tidningsunderrättelser, riksrättsakter, norska parlibrochyrer af en viss färg, åc. åc., att hålla sig till. Då han imedlertid har begagnat de nämnde författarnes arbeten, a! hvilka det Wergelandska dessutom af lätt begripliga skäl har alltför mycket af irr-blossels natur för att vara en pålitlig historisk vägledare, efter sin beqvämlighet, lider den förstnämnda delen af hans nyaste historia, även af de samma vanställningar, som sedan utgöra det konstitutiva elementet i hans historiska framställning. I synnerhet är det i sina skildringar, af tänkesätten här i landet efter det att Kielertraktaten blifvit bekant, af den Eidswoldska riksförsamlingens karakter, af krigstilldragelserna och hvad dermed står i förbindelse, som förf. till. den grad vänder ut och in på de verkliga förhållandena, att en hvar som är någorlunda bekant med den tidens tilldragelser, knappast skall: kunna tro sina egna ögon. Folkets stämning bar visst icke prägel af inSINE ITNE SRS IRA ST TURI ENTITET NIE IRAN