Aftonbladet – 14 januari 1847, sida 1

acImnng kl. 9 ottermidGagen. Av ) KORRESPONDENS-ARTIKEL. PALMBLAD OCH NORGE. (Forts. fr. gårdagsbl.) Jag kan naturligtvis icke veta hvad det ä1 för en morsk lärd), som i enskildt bref til förf. har skildrat tillståndet vid universitetet så förtvifladt, bvad de klassiska studierna och aktningen för klassisk bildning angår. Mer att denna skildring är alldeles oefterrättlig och endast kan härflyta från en, som ser cllt genom latinska och grekiska synglas, inses lätt af hvad här nu blifvit anfördt. Det är alldsles icke tilifället, att de realistiska studierna hos oss skulle hafva bortiträngt de humanistiska, hvaremot man naturligtvis här liksom annorstädes — ehuru i mindre grad — upptäcker ett prisvärdt bemödande att dela broderligt mellan begge rigtningarne; men i hög grad bortyvrängdt eller oförskämdt är det att vilja gifva en sådan tendens det utseendet, att det vore fara att den högre lärdom-n, med undantag kanske af den naturvcetenskapliga, småningom dör ut i landet, så att man antinger måste till slut besätta universitetet med utländningar eller ock universitetet nedsjunks till en blott bögskola för praktiska färdigheter Författaren kan omöjligen vara obekant med den häftiga strid om den humanistiska och realistiska rigtningens företrädesrätt i undervisningsväsendet, hvilken i många år nästan öfverallt i Europa sysselsatt den lärda verlden. Men då han känner denna strid och dess resultater, huru kan han väl då tillåta sig att bryta stafven öfver dem, som på goda skäl tro sig böra befordra den realistiska rigtningens emancipation, och — alldeles som om ingenting föregått — i sin klassiska högfärd fortfara alt göra den högre lärdomen, synonym med kunskap i Grekiska och Latin? Pag. 222, 293 beskriver förf. de akademiska värdigheterna här vid universitetet, men han beskrifver dem så, som de voro efter universitetets grundstadga, icke så, som de nu äro inrättade efter 48435 års lag. Då förf. synes lägga en särdeles vigt vid detta slags 1ekverk är det förunderligt nog, att han heller icke, hvad dem angår, följt med tiden; han kunde då hafva fått ny anledning att beskärma sig öfver det norska Barbariet, så till vida, som för framtiden vid vårt universitet hvarken blitver tillfälle att få magistereller licenciatgrader; blott doktorsvärdigheten bibehålles. Att författaren icke bryr sig om att omtala den liberalitet, som i allmänhet råder i fråga om: anslags beviljande till universitetet och de till detsamma hörande vetenskapliga samlingar och apparater, har jag förut haft anledning anmärka. Då man tager i betraktande de offer, som nationn gjort för att grundligga univarsitetet, och hvad af våra storthing blifvit beviljadt till vetenskapliga företag och undersökninsar, till resestipendier, till större byggnadsarbeten för universitetet, till lärarnes aflöning så att studenterna skulle få föreläsningarne gratis, och jemför detta med hvad som t. ex. i Svcrse blifvit under samma tid gjort för dylika ändamål, tror jag man måste nödgas erkänna att det norska folket ådagalagt en aktning för vetenskaplighet och högre bildning, samt en ifver för dess utbredande, som har bestålt i annat än tomma ord, samt att hvarken den alltför demokratiska statsförfattningen eller de råa och ovetande böndernas inflytelse på våra storthing,lagt minsta hinder i vägen för dessa ädla syf.ens uppenbarande i verkligheten. Om den vigtigaste delen af skolväsendet, nemligen allmogeskolorna, har förf. ingen annan upplysning att meddela, än den felaktiga, att allmogeskolorna på landet alla ära omvandrande (ambulatoriska). På de flesta ställen der anledning varit alt upprätta fasta skolor, har likväl detta skett, och liksom de i verksamhet varande skollärareseminarier lemna en borgen för att skollärarne i framtiden böra! kunna uppfylla sin plats med ära, synes man! —— I — AAX—— rr LL