Aftonbladet – 13 januari 1847, sida 2

Iman, F. 10; Josephsson, F. S. ir 40; Kantzow, J. ÅA. sr 80; Kantzow, J. W. jr 30; Lyon, C. L. 40; Loven, P. M. 40; Norman, C. 5; Netzell, N. G. 50; Rubach, A. H. 40; Sundin, E. A. 45; Wigert, Sev. 30; Winqvist, P. O. 20; Wennberg, Wilhelm 3. Södermalm. Aspelin, Thomas 60; Bergman, Ad. 180; Bergin, A. 5; Billing, J. S. j:r 20; Berg, A. 30; Billing, J. F. jr 20; Berg, Wilh. 40; Canzler, IC. H. 60; Canzler, C. G. 40; Clementson, Em. 30; Devel, Carl 20; Forslöf, A. 5; Frestadius, A. W. 180; Grundberg, A. N. 5; Giesecke, Aug. 40; Godenius, Sam. 50; Hamberg, C. A., enka 15; Hedenberg, Fr. 40; Hamberg, Julius 40; Lundholm, Otto 40; Moll, J. ÅA. 40; Monten, L. 20; NordIström, S. O. 50; Otto, ÅA. H. 40; Patersen, W. G. 40; Planck, J. W. 5; Peyron, C. A. 30; Petrå, I Ludy. 40; Rosenlöf, P. H. 5; Rolander, M. IL. 20; I Both, C. BR. 30; Ripa, Joh. G. 45; Rosn, E. A. 115; Reimarus, Å. W. H. 40; Steinmetz, J. F. 30; Stolpe, M. 20; Setterwall, Jac. W. 40; Sivers, Ferd. 20; Widman, P. U. 60; Wennberg, And. 10; Ahrberg, F. 20. Contingentgqrosshand!are: Hamberg, H. T. A. 20; grefve Sten Levenhaupt 20; Cabanis, Edy. 30. Kommisstonshandlare : Borell, A. P. 40; De la Grange 40; Erskine, Davy. j:r 20; Lind, C. D. 4; Samuelsson, P. 8; Unman, Gust. 40; Backman, C. H. 10; Pettersson, M. 40. Stadsmäklare: Bahrman, G. N. 30; Berg, J. ÅA. 15: Carre, J. G. 20; Cederlund, Gabr. 60; Erskine, D. 20; Hamren, A. 40; Holm, J. 480; Hjertzell, C. G. 30; Pfeffer, G. H. 20; Stenberg, J. O. 40; Weijlandt, R. H. 420; Wennerholm, Th. 25; Wallis, Carl 30; Zethreus, J. F. 30; Nettelbladt, Conr. 20. Exportör: Ulf, O. F 40. (Forts. följer.) LITTERATUR. Gömdt är icke glömdt; historiska bidrag, samlade af C. F. Ridderstad, I och II häftet. Linköping 1846, 36 sk. bko. Utgifvaren har öppnat denna serie af historiska samlingar med ett förord eller anmälan, deri man ser, att han under detta sitt arbete ställt sig utom och oberoende af politiska meningsstrider. Han har b slutit allmängöra alla de historiska uppgifter, som finnas i hans värjo, eller meddelas honom af andra, oasedt om de öfverensstämma, eller ej, med förut gängse föreställningar om de ämnen och händelser, de belysa. Förordet slutar med följande tirad: Skulle någon fästa afseende på denna framställning och finna sig benägen att meddela hvad som i historiskt hänseende och, om icke uteslutande, dock företrädesvis rörande det sednare femtiotalet af år, kan vara förtjent af att allmängöras, torde detsamma öfversändas till undertecknad, som utfäster sig, att med all skyldig delicatesse behandla hvarje sålunda lemnadt förtroende; och smickrar sig undertecknad med, att, i händelse man lemnar någon uppmärksamhet häråt, ingen skall få skäl att beklaga sig öfver det sätt, hvarpå förtroendet skall blifva användt. Linköping i Mars 4846. C. F. Riddersiad. De utkomna tvenne häftena innehålla många saker af intresse från vissa mörkare delar, af vår historia, såsom perioden från Mars minad 1792 till November 4796, meddeladt af en då lefvande och nära händelserna stående person; bref från excellensen I. C. Toll; en handling rörande en tilltänkt konspiration under konung Fredriks regering; bref om Norrköpings riksdag m. m. Den första är en i sitt slag märkvärdig handling, skildrande vissa delar af den ryktbara förmyndar-regeringen. Om baron Reuterholm heter det: Från Italien hemkallades Baron G. A. ReuterI holm, att blifva Hertigens rådgifvare. Hvad jag om honom vet är, att han hade — god vilja — mycken arbetsamhet — fullkomlig uppriktighet — tillräckligt högmod — kanske kunskaper — ingen erfarenhet — nog hämndgirighet — att han var Kammarherre — fader för slägtingar — hjelpsam mot vänner — fattig — att han blef verkligen förste Statsminister — Öfyerkammarkerre — President i Kammar-revisionen — Excellens — Riddare och I Kommendör af Kongl. Maj:ts Orden — lycklig att få skänker — hatad som Styresman — tadlad sem Statsman — (han och kunnige pröfve med hyad skäl. Att han är — rest till Italien — rik på ficnder — fattig på vänner. Han kom — han såg — ren han segrade — hyarken öfver hjertan eller händelser. Minderårighets-perioden karakteriseras i allmänhet såsom skadlig; den bedömes likväl utan bitterhet, men dock med skärpa. Om den s. k. Armfeldtska perioden, yttrar förf. bland annat: Denna revolution hade en plan, om man så bebagar kalla den; ehuru den lämpligare torde kunna anses för en samling af omogne tankar och projecter, som, ehuru bringade i verkställighet, likvisst aldrig kunnat ernå sitt ändamål, eller det befästa. Om dess tidiga upptäckande vållat inställandet af Rysk hjelpsändning, eller om detta rikets fina ka