Aftonbladet – 11 januari 1847, sida 3

sednare, så snart haåns enfaldige trö genom de inflytelser,, som från de bildade, genom mångfaldiga kanaler .på bonom, inströmma, blifvit vacklande, snart ett olyckligt offer för den, förste svärmare eller bedragare, så framt han ej i stället, liknöjd för sitt andliga -väl och hemfallen till otro, kastar sig i en krass, ; allt godt, och ädelt förgväfvande . materialisms. armar. Kan det vid närmare begrundande ej nekas, att vår kyrkas sjukdomstillståndhufvudsakligast har sin grund i ofvan apngifna sorg liga förhållandet, så kan vår så kallade orthodoxa kyrkostyrelse ej befrias från största ansvaret för så väl den ljumhet, liknöjdhet och förakt, som tillslutit och bortvändt så mångas sinnen och hjertan från kristendomens saliga verkningar, som den ohyggliga fanatism, som kastat tusentals olyckliga in i religionens mest råsinnliga former. Hade denna styrelse rätt förstått sitt dyra, ansvarsfulla kall, så hade den, trogen de af reformatorerne antagna principerna i afseende på all.yttre auktoritet för kristendomen, och med, den 300-åriga erfarenhet, som kyrkohistorien erbjuder, lätt bordt inse, att det enda sätt, hvarpå kristendomens idter kunna göras verksamma för lifvet, är, att låta dem ingå i framställningsformer, öfverensstämmande med de: öfriga för hvarje tidsålder och bildningsgrad egna och sig städse förändrande former af lifvet, d. ä. enliga med de nya åsigter af verlden, hvilka . vetenskapernas och den menskliga andens utvecklingsgång nödvändigt medförer, och hvilkas bekämpande af orthodoxien historien visar vara fåfängt. Resultaterna af ett dylikt fåviskt -bemödande att förkasta i stället för att genomtränga och helga de i mensklighetens utveckling nödvändigt liggande momenterna, äro och blifva, ty värr, allt mer och mer nog uppenbara både i sedligt och religiöst afseende. Di det nu äfven åligger Oss att genom facta bestyrka vårt sednare påstående, att nemligen kyrkans rätt och bästa högst sällan varit och är. det enda mål hvartill konsistorierna i sitt handhafvande af kyrkans angelägenheter syfta, så ärd vi verkligen i förlägenhet för def mängd bevis; som -ur konsisteriernas historia härpå skulle kunna anföras. Vi välja en i konsistorium i Strengnäs för ej länge sedan timad utnämning till ett prebendepastorat, enär denna är särdeles egnad att sprida ljus öfver ämnet: Af tvenne sökande till bemälte pastorat hade den ene fullgjort det vilkor, som skollagen stadgar för en lektors rättighet att tillträda prebendepastorat. nemligen :årlig öfning i presterliga förrättningar, men den andre feke. -Konsistorium utnämnde icke dess mindre den, som icke. fullgjort det stadgade vilkoret, och det genom den egna tolkning af detta lagstadgande, att den årliga predikoölningen är påbuden blott för att dermed förtjena dubbla prestår, och att följaktligen endast den, som för snarare beforårän till pastorat tror sig)behöfva den sednare; behöfver underkasta sig den förra. och att den deremvt, som vet utväg för sig att den: förutan få pastorat, dertinl icke är förpligtigad; ty kyrkans rätt att Tördra någon erfarenhet och kännedom om det heliga kafiets åligganden och fordringar af dem, som skola åtaga sig Vården bm dess: vigtigaste angelägenheter, skall, enligt konsistorii förmenande, här icke vara hufvudsak, utan denna är !den :enskiltes rättighet till tjenstår.: I detta konsistorii resonnemang saknas allt medvetande, att ej säga behjertarde, af kyrkans;ovilkorliga rätt i detta afseende, det hade :armarvs bordt vara Tätt för konsistorium-. att inse,. att den; presterliga öfningen och den derigenom förvärfvade; erfarenheten och kännedomen af det presterliga kallets åligganden, enär de äro de enda-och således ownwdgängliga vilkoren för att med framgång och välsignelse kunna tjena Herrans församling, utgör denmma lags enda väsendtliga afsigt och merming, med hvars borttolkande lagen alldeles upphätves. . Då konsistorium vidare uti en till Kongl. Maj:t ingifven Törklaring öfver denna utnälmning sökt Törsvara derma tolkning dermed, att, då prebendarierna ej sjelfva behöfva sköta sina pastorater, vilkoren för lektorernes befordringsrätt till dessa snarare TNindrigare boräe bestämmas än till andra ecklesiastika lägenheter, så har det dermed blott tydligåre uttålat det yttre och främmande förhållande, hvaruti det ställt sig till. kyrkan: Konsistorium anser sig således kunna utfbära presterlig erfarenhet för Vården afkyrkans heliga intressen. Det tilltror sig till exempel kunna oöra prestoch pastoral-förhören så genomgripande :och omfattande; som detta kat) nödvändigt kräfver, hvilket har till sin:stora uppgift att införa kristendomen i lUfvets alla lägen och förhållanden, och det utan någon egen praktisk känneom. Det tilltror sig kunna bedöma det religiösa Tifvets mångfaldiga Tormer och fenomener, och förstå, huru detta menniskans ömmaste lifselement älla möjliga Tall bör behandlas, för att rätt berämja mensklighetens sanna, eviga väl, och det itan iden djupare kännedom af detta lifs väsende, wilken endast genom vana att umgås med detsamnå kan vinnas. Det blir i sanning derefter också, åväl i det ena som det åndra af.seendet! Konsistoium tyckes icke ana, att den presterliga öfningen r påbuden för någonting vida högre och vigtigare, n gött blott handtverksmessigt inöfrände af ritualen amt Skrifvandet och uppläsandet af en predikan. urit naivt konsistorium förråder sin okunnighet om itt källs högre pligter, synes äfven deraf, att, sedan fyannämnda lagstadgande, rörande Iektorernes beoråringsrätt till prebendepastorat, hittills blifvit på et sättet eluderad, att lektorerne liksom -genom en yst öfverenskommelse aldrig satt i fråga att göra enna lag gällande vid tillsättandet af lediga preendepastorat, konsistorium i den nyssnämnda wunerdåniga förklaringen såsom (tyrännlagenhet loforat detta sätt att umgås med en tydlig låg och yrkans fullkomliga rätt att se den efterlefd. Då detta factum ensamt tillräckligt viltnar om, tt ett innerligt; varmt och rent: intresse för kyrkans unna bästa -ej mer Tifvar den konsistoriella -kyrkoyrelsen, så synes behofvet af en kyrkostyreise i unnt kristlig anda, hvaraf så många vigtiga ochjni jupt ingripande sambhällsangelägenheter ytterst bero, Oo! rtjena ett snart och all mänt behjertånde. UN AA AA AA mA Kp BS MM GB ID AA RR OD ka — — Öpa a st : (Insändt.) Jä! OM EN MINNESVÅRD ÅT LING. pkö I Aftonbladet för den 2 Dec. 1846 finnes intaget,).