(Insändt.) OM EN MINNESVÅRD ÅT LING. I Aftonbladet för den 2 Dec. 1846 finnes intaget hurusom Skandinaviska sällskapet i Upsala, vid ej sammankomst den 24 sistledne Nov., på förslag a ordföranden, herr Prof. Atterbom; beslutat att innon sty öppna: en subskription, för att bidraga till er minnesvård öfver skalden Ting. Förslaget var vac kert och hedrar så den ena som den andra: mer hvarföre skall det öfriga Sverige uteslutas ifrån der glädjen att med en skärf, efter hvars och ens råc och lägenhet få-bidraga till. minnesvården öfver si Ling? — Var icke äfven han en nationens man — Kan det väl finnas någon, som, med någon bildning, hågon kännedom om fåderneslandets kraf a! kraft hös sina söner, icke måste älska och värdera honom ? j Var det icke han, som. lika oegennyttigt som vackertyåtog-sig. den-tacklösa mödan att visa, det nordbon, näst greken, är det enda folk i Europa, som har och kan hafva en egen Mythologie? Var det icke han, som af allt hvad tyskar och fransmän äga i fäktkönst och gym håstik samlädeett helt, som ännu är det mäst fulländade i sitt slag? Var def icke) hån, som på en egen vag OCh på eu vetenskapligt sätt genom denså Kallade sjäkgymnatiken beredde äfven vårt land de oskattbaraste för delar? — Och huru lönadesohan väl till en böran derföre? — Jo, med. lättsinnets och okunnighetens begabbelser. Allt öfvervann hän dock genom sin manliga ståndaktighet, sitt djupa alfvar och sin härdiga flit. Nu — tackar honom mången, äfven de aflägsnaste landsorter, för både lif och hälsa. — Jans skaldskap och dess värde måtte väl ingen nu