Aftonbladet – 11 januari 1847, sida 3

ETT TULPBESLAG I WENERSBORG. (Korrespondens-artikel.) Den goda staden Wenersborg var den 43 i förre månaden vittne till en af dessa beklagliga företeel ser, som, under namn af husvisitationer, äl vår ma kalösa tull-lagstiftning gifvit en så fatal ryktbarhet En tullinspektor Bilow från Åmål hade nemligen a tullstyrelsen fått uppdrag — om på begäran af ho nom sjelf eller någon annan, skall insändaren låt: vara osagdt — att anställa rafistulation efter ostämpladt gods hos handlanden O. H. Dymling; uti hvilkens butik nämnde tjensteman, med tillkalladt biträde, i sådant ändamål infann sig klockan kort ef. ter 9 f. m. Knappast har förrättningen tagit sin början, innan ryktet härom i ett ögonblick sprider sig kring alla delar af staden. Af hvar och en som träffas, blir man tillspord om man hört omtalas det stora spektaklet hos Dymling: En myckenhet folk samlar sig utanför på gatan, i förstugan, och uppfyller innan kort den till pris gifna boden. Af ord och miner från alla håll har tulltjenstemannensnart mer än tillräcklig anledning erfara, hvilken harm och ovilja häns ogästvänliga besök åstadkommer; men fortsätter likväl denne: med lugn och ssjälsnärvaro — man kan icke neka det — sin kinkiga befattning oafbrutet, så länge han ansåg det föna mödan, eller till klockan mellan 2 och -3 på eo. m. Då nu de i beslag tagne varorna, hvilka uti åtskilliga säckar blifvit nedpackade, skulle afföras till tullkammaren, löper en hop pojkar ochpack till, samt börjar att nappas med tullbetjeningen om desamma, hvilket uppträde mera torde hafva skett på spektakel, än för att återtaga något af det, hyarpå en gång beslag blifvit gjordt. Också har man, sig icke bekant, huruvida på detta sätt möjligen någon säck undansnillades; hvilket likväl insändaren för sin del icke anser för troligt. Men hvad han med visshet tror sig känna är, att handelsman, Dymling sjelf desto mindre kunnat hafva .nägon debi detta intermezzo, som han icke, ett ögonblick före tullbetjeningens ankomst till hans butik, anade det missöde, som denna dag skulle öfvergå houom; och för öfrigt unter förrättningens förlgång icke lärer lemnat boden: hvarförutan Dymling, i det samhälle han tillhörer, städse gjort sig känd för en mera redbar man, än att man skulle äga anledning i sådant afseende misstro honom. Till råga på skandalen och till bevis på den allmänna oviljan, bör icke förbigås, hurusom tulltjefisternannen knappt hunnit sluta sitt föga afandsvärda uppdrag, innan stadens fogde stär tillreds med ett utslag och förklarar, att han nu, då tit. Bilow vore till hands, blifvit anmodad inmana honom i bysättningshäkte, så vidt icke kontanter för tillfället kunde stadkommas. Som detta icke syntes hafva sig så lätt, med.-mindre en trogen embetsbroder varit villig att räcka en hjelpsam hand åt den i trångmål bragtla kamraten, var det ganska nära att man här åter fått skäda ett bevis på lyckans nyekfullhet: den nägra ögonblick förut så mäktige mannen var. nu på vippen att, beledsagad af polisbetjenter, få vandra ar vill bysättningskäktet. Man måste beklaga; att den allmänna ovilja, för hvilken hufvudsakligen den orimliga Jagen borde vara föremålet, nästan alltid vänder sig mot de personer, som åtaga sig att verkställa densamma, i synnerhet då dessa visa sig som mest nitiske uti sinj befattning; men sådant lärer uti alla länder och