Aftonbladet – 11 januari 1847, sida 3

att söka lösa frågan på ett beslutsamt sätt, om mar verkligen ville lösa .den. Det synes lNikväl, som hor på ena sidan icke haft någon stadgad plan, och pi den andra, att sjelfva anslagens obetydlighet ickt tillåtit henne att utföra en sådah, om hon verkliger haft den. Af det första anslaget äro 400,000 fr. ämnade at användas: till förbättring af byvägar: Meningen ä1 god; arbetet gifver ofta ett fördubbladt värde till undsättningen; det underhåller ärbetsvanan hos de fattiga; men hvad kan väl uträttas med blott 400,000 fr. Regeringen har väl tillika framlagt en begäran om 2 miljoner till byggnad åf. en: kanal vid Zelzaetc och Schipdonek samt till-förhättrande af vattenledningarne söder om Briögge. Måhända förmådde. statens tillgångar icke mera; men då hade man heldre bordt allvarligt påtänka jernvägsföretag af den enskilta spekulationen, ty dessa skulle hafva förskaffat mycket mer arbetstillfälle åt den arbetande klassen, än de allmänna arbeten som verkställas för statskassans räkning. Man omtalar i synnerhet ett jernvägsföretag, som skulle vara af stor vigt: det ifrån Brässel till Gent. Samma anmärkning måste göras vid anslaget till linneväfnadsindustriens reorganisation. Att fullkomna gamla spinningsmetodeu, söka ett nytt bidrag till arbetet i machinspinning, för att kunna tillfredsställa efterfrågan af väfnader af alla slag; fullkomna det slags väfning för hand, som icke ännu rönt det mekaniska väfnadssättets medtäflan; tillegna sig alla de framsteg, som kunna förbättra beredningen och begagnandet af råämnena och fabrikationen af linnetråd och linneväfnad i allmänhet; slutligen införa nya industrigrenar, för att ersätta det arbete, som folket förlorat eller snart måste förlora: se der det stora problem, som regeringen skulle lösa, och som den sjelf trodde sig kunna lösa med. 500,000 fr. Det handlar likväl icke om mindre, än att förändra tillverkningsmedlen i den vidsträckta verkstaden, som kallas. Flandern, och att förändra vanorna hos dess föga undervisade väfvrare, som dessutom äro spridda på en vidsträckt yta. Man vill tillskapa för handspinningen, ett klassifikationsoch numererings-system, sprida några nya spinnröckar, utbreda bruket af slagbommar med ryckverk, organisera inrättningar, som skulle kunna tjena till. mönster och som sköttes af skicklige mästare. Nå väl; meningen är berömlig, men återstår att hafva medel dertill, ty-regeringen har åtminstone ej låtit veta hvarifrån allt dertill skulle tagas. Det är mycket, om man med de anslagna 300,000-fr. skulle kunna; på det sätt en bilaga till lagförslaget närmare antyder, lindra behofvet för en åttondedel af Flanderns -arbetande befolkning. Och hvad blir då följden? Jo, att man gynnar några, på hela den öfriga befolkningens bekostnad; att man för konkurrensen ännu mer förstörande, emedan: förbättrandet af de förrast ställning skall försämra de andras; att man således: förökar eländet i stället att förminska det — sorgliga följder af ofullständiga åtgärder. Regeringen char äfven lofyat, att snart afgifva ett agförslag om bildandet af ett sällskap för mutförsel af linneväfnad och Yingarn. Det blir märkvärdigt utt se huru planen för detsamma skall blifva och om den framlägges hel, i alla hithörande detaljer, ler blott stympad. Minskning i anslaget för nyodling, vattning och colonisation. har tillkommit derigenom, att nationalepresentationen ansåg den tvungna expropriation, om för det första ändamålet var i lagförslaget föritsatt, icke kunna företagas till serskild pröfning, itan i sammanhang med frågan om expropriationsag i allmänhet, Man anslog derföre endast medel ill ängsvåttning. Imedlertid hafva nu flere interesanta uppgifter blifvit af vederbörande ingeniörer 1. fl. meddelade, som visa hvilka betydliga odlinar ännu kunna utföras på de stora ljunghedar, som nnas på den så kallade la Camrnine. Men de måte ske medelst ditflyttning af folk ifrån Flandern, ch flandraren är kär i sin hembygd, lemnar den iledes icke gerna: Flera andra: betänkligheter hafa äfven uppsåtått för att befolka denna trakt med uttiga, ty det kunde förstöra dess innevånare och öröka eländet bland kolonisterna. Man finner af allt detta, att en stor del af plaen för undsättningsåtgärderna ännu icke är mogen; en icke utan interesse kan det blifva, att följa ess utveckling, för att bedöma till hvad grad den unde lemna ledning för dylika åtgärder hos oss. ETT TUITPPRPESTAG TI WENERSRORG