Aftonbladet – 11 januari 1847, sida 1

—— er onkel orätt! I det fallet, hvem vet, om han icke nu hör och förlåter mig? — Ack, Sir Miles! utropade den tanklöse, ädelsinnade, unge mannen, och min lilia lekkamrat, Susanna — er egen systerdotter! Sir Miles antog en högdragen min och drog sig tillbaka; men det yttrande, som stött honom, kom så uppenbarligen ifrån hjertat, var till sina motiver och genom ynglingens obekäntskap med verlden så ursäktligt, att hans mörka min snart försvann, och han lugnt och allvarligt yttrade: Min gode Sir, ingen man kan tillåta andra att blanda sig i-hans familjangelägenheter; jag hoppas, att jag skall göra den stackars unga flickan rättvisa; skulle vi aldrig mer råkas här i verlden, så låt oss:således ändock tänka väl om hvarandra. Gå, min gosse! tjena er kung och ert fosterland! Jag skall göra mitt bästa, Sir Miles, om ock endast för att göra mig värdig er tillgifvenhet., Vänta ett ögonblick; ni är god vän med unga Mainwaring, finner jag. Vi ha varit akademikamrater, Sir Miles., Passar icke han för armåen, menar ni? Dertill har han för många kunskaper, Sir. Ja så, han vill väl då bli lagkarl, kan jag tro — qvick tunga nog! Nog kan han tala, men kan han ljuga också för betalning ? Jag känner inte juristernes tankar i den vägen, Sir Miles; men om ni inte vill göra honom till jurist, så är jag säker på, alt ni måste låta honom förblifva en hederlig karl Tror ni det verkligen ? Ja, på min ära, tror jag icke detx Far väl då och lycka tll! Ni får passa på diligensen vid grindstugan:; ty jag finner af Gdningarna, att, oaktadt allt pratet om fred, sätta! de upp det enå regåmentet efter det andra. Med helt andra känslor, än dem, med hvilka