Aftonbladet – 9 januari 1847, sida 2

tillfället likväl någorlunda tillräckliga upplysningar härom, hemtade från ett flyktigt genom skådande af sällskapets matrikel. Sällskapet, som utgör en frivillig förening till. småbarnsskolornas befrämjande, och deri enhvar emoltages, som vill betala 3 riksdaler banko i årsagit, består för närvarande endast af omkring 2t0 ledamöter. Hela den årliga summa, som finnes till småbarnsskolornas bekostande — utom frivilliga gåfvor — utgör således ej stort öfver 600 riksdaler banko årligen, och man kan då icke undra på, om skolorna äro så få till antalet. Vidare märker man, vid genomgåendet af nam-nen i matrikeln, att der endast träffas en obetydlig del af hufvud-tadens förmögnare affärsmän bland grosshandlare, fabrikanter och minuthandlare. Detta är utan tvifvel en märkvärdig omständighet i och för sig sjelf; öch i förening med: åtskilligt annat, utgör den ett af de flere exempel, hvilka måla vår nationalkarakter, varm: och välment alt upptaga nya och vackra ideer,. men ofta nog hand:allen och oförmögen i deras fullföljande; full af godhet, men bristande I energi, samt isynnerhet ovan att begagna kraften af föreningar till något allmänt nyttigt ändamål, så framt nemligen detta icke är att roa sig. Par bricoU har öfver 2000 ledamöter, sällskapet för småbarnsskolorna endast 200 — och hvilkendera inrättningen är väl ädlare, nyttigare och mera fruktbärande i verkligt nöje och tillfredsställelse för oss sjelfva och våra barn? Meningen med denna jemnförelse är ingalunda att klandra allmänheten, för det den icke sjelf springer omkring och hör efter hvarest man kan få betala 3 riksdaler banko till småbarnsskolorna. Vi äre dessutom fullt förvissade, alt knappt någon enda af de förmögnare i hufvudstaden ville undandraga sig denna lilla tribut för ett så obestridligt vackert och i moraliskt hän-eende räntegifvande företag, som det ifrågavarande. Felet ligger här, såsom vid de flesta fal, utan tvivel förnämligast i sjelfva tillställningen. Direktionen består af 20 ledamöter. Enhvar af desse herrar hyser den bästa välmening för sakens framgång. Men härvid synes det äfven hufvudsakligen hafva stadnat. Inrätlningens existens beror, hvad medlens erhållande beträffar, hufvudsakligen på dem vaktmästare, som går omkring att upptga årsafgiften, och som, i fall någon ledamot icke betalar, år låta sig dermed nöja. Hiraf följer slutligen, hvad man med skäl kan kalla nära nog en ridikyl, att en direktion af 20 personer, samt försedd med ordförande vice ordförande, skattmöstare och sekreterare m. m., allt in optima forma, skall samlas vissa gånger om året, lägga sina hufvuden tillhopa och hafva stora bekymmer för att utöfva styrelsen öfver tre fruar eller mamseller, hvilka hafva det egentliga besväret med undervisningen mot en ytterst knapp aflöning, samt för att förvalta — sexhundra riksdaler eller något meral På detta sätt bortkastas här i landet mycken kraft onödigtvis på blotta formaliteter, vackra beskrifningar göras, ordförande och vice ordförande komplimentera hvarandra, årsberättelser utgifvas, m. m., medan det egentliga re-sultatet i saken blifver ganska obetydligt. Att det kan ligga en öfverdrift i denna målning, om man ville tillämpa den utan undantag, medgifves; äfvensom att vi redan äro stadde på vägen till ett bättre; men att omdömet ännu är giltigt i många fall, kan lika litet ber stridas. För att nu återkomma till det förevarande ämnet: småbarnsskolornas befordrande, och: för att utfinna ett ändamålsenligare sätt att verka till detta ändamål, så fråge vi blott: När utan tvifvel ett ganska stort antal medborgare och långt flere, än antalet af sällskapets medlemmar utgöra, redan äro öfvertygadeom den stora betydelsen af dessa skolor, såsom: ett af de verksammaste medel, hvarigenom den uppvexande delen af befolkningen i en stor: stad, och just den delen som eljest är mest vanvirdad, kan erhålla de första intrycken af den moraliska dressering, om vi så få yttra Oss, d. v. s. af denna vanans makt, som är lika nödvändig för att åstadkomma förmågan af sedlighet, som hvarje annat anlags utvecklande; när man kan antaga detta, så hemställe vi, om icke detta ändamål är stort nog, för att en el-ler flere personer i samhället skulle finna det