Aftonbladet – 7 januari 1847, sida 2

slut att underkasta sig detta martyrskap. Stackars flicka! stackars barn! sade han ofta och torkade en tår ur ögat; hvilken synd om henne! Men jag hoppas, att hon ändå skall-bli lycklig. Kom ihåg, hemgift skall icke fattas henne, i fall hon får ett passande anbud., — Detta var allt hvad den värdige prestmannen, efter det han en hel timma uppbjudit all sin vältalighet, kunde vinna af honom. Slutligen, sedan han blifvit alldeles andtruten och hans tålamod var allt, tystnade han, och baroneten, som ännu höll hans motsträfviga arm, förde honom tillbeka till slottet. Efter en långvarig paus sade sir Miles helt håstigt: — jag har börjat tänka, att jag kanske ovetande har förorättat den der mannen — den der Mivers — medan jag trodde, att det endast varit han, som gjort mig orätt. Hvad angår upprättelsen åt hans dotter, så är den saken afgjord, och, ehuru jag ej offentligen erkänner henne, är hon dock till bälften min systerdotter. Till hälften?) Ja, till hälften — på faderns sida kommer naturligtvis ingen slägtskap i fråga; och, strängt taladt, är kanske slägtskapen å andra sidan förverkad. Men den hälften vill jag dock erkänna. För knäfveln i våld, sir, jag säger ju, att jag erkänner den: — jag ber er tusen gånger om ursäkt för min häftighet. Törhända kan jag också till slut visa, att jag ej bär något agg till den stackars doktorn. Han harslägtingar, som åro sidenkramhandlare — i handeln röner man ofta motgång. Hur berga de sig? Alldeles förbluffad vid yttringen af denna skenbart motsägande och paradoxa, men för en, som varit bättre bekant med sr Miles, helt naturliga och med hans karakter fullkomligt öfverensstämmande välvilja, teg Fielden en stund, innan han förmådde svara. De medlemmar af dr. Mivers familj, som idka handel, äro i rätt goda vilkor; de hafva betalt hans skulder, och de, sir Miles, skulle gerna taga till sig hans dotter. För ingen del! utropade sir Miles hastigt. Han fatttade sig snart och tillade: om ni an