Aftonbladet – 7 januari 1847, sida 1

äfven dess pligt, att på det eftertryckligaste tillbakavisa heskyllningar, hvilka, om än utgående från en vänskaplig regering, icke dessmindre innebära ett angrepp emot en kronas och ett rikes ära, hvilkas värdighet och oberoende måste vara angelägna för de makter, som så storsinnadt bidragit till deras grundläggning. Nej, min herre: röfverier, våld, förolämpningar och mord uppmuntras icke i Grekland genom att lemna dem obestraffade. Ofverallt och alltid, af talrika hinder, har styrelsens bestämda vilja förlänat lagen kraft. Den fiitiges och fridsammes lif och egendom äro i v land trygga; derom vittna handelns och jordbrukets framsteg. Vore tillståndet sådant, som lord Palmerston tror och yttrar — hvem kunde väl tvifla då, att icke talrika vittnen skulle framstå att lägga sanningen i dagen, med samma fasthet som de nu visa i bekämpandet af en beklagansvärd förvillelse. Då jag skyndar att sluta ett svar, som blifvit grekiska styrelsen så orättvist aftvunget, önskade jag ali på dess vägnar, och för de vigtigaste interessen, få besvärja hennes storbritanniska majestäts regering, att icke öfverlåta sig åt beskyllningar, dem den strängaste opartiskhet ögonblickligen förmår uppskatta efter deras värde. Fastän H. M. Konungens af Grekland regering uttrycker den smärtsamma känsla, som förorsakats henne genom den depesch, jag nu haft den äran besvara, upprepar hon att hon med tacksamhet skall emottaga välvilliga rådslag; denna tacksamhet skall blifva lika stor, som den rättmätiga bedröfvelse, hvarmed hon nödgas afvisa beskyllningar, hvilka träda nationens, konungens och dess styrelses heder för nära. Moltag min försäkran etc. Kolettis.n TURKIET. Grunden till de i somras ofta återkommande ryktena om uppror och inbördes krig i Jerusalem och dess grannskap, Kar nu blifvit allmännare känd i Konstantinopel, g nom officiella berättelser. Porten har länge velat förmå de i Palestina kringstrykande beduinerna till konskription och erläggande af kronotionde; men utan framgång. För alt tvinga dem dertill, försågs slutligen ståthållaren i Jerusalem med vidsträckta fullmakter. Efterhand bar han tillfångatagit 26 scheiker och låtit föra dem till Cypern; naturligtvis icke utan motstånd; men numera lemna deras stammar rekryter och hafva äfven redan betalt pålagorna. Ebn Goseh, den mäktigaste bland dessa scheiker, höll sig emllan Jaffa och Jerusalem, och var temligen j myndig i sitt görande och låtande. Utrotningskriget emet Nestorianerna. Häräfver har man nu fått närmare underrättelser irån Konstantinopel. D. ssa kristna voro förut nästan oberocnde af all annan styrelse än sin patriarks, Mar Schimuns, hvilken företrädde dem inför turkiska styrelsen; den trakt de bebodde, gränsad till turkiska distriktet WMakiari. Men det ovissa förhållandet emellan turkarne och kurderna har förändrat allt. Nestorisnerna hafva imedlertid sjelfva ådragit sig sina mohamedanska grannars hat, genom en af några bland dem utöfvad grym hämd över en obetydlig förbrytelse. De i Tahiarid bosatta öfverföllo nemligen, år 4843, byn Emir Kiöd, som beboddes af mohamedaner, hvilka samtlisn räknade sig för Mohameds afkomlingar, och mördade alla invånarne; den uppgifna anledningen till denna illbragd, var stölden af ett får. Uppbragt häröfver, tigade Bederhan Bej af Dschesire, kurdernas mäktigaste höfding, in på Nestor anernas område och eröfrade deras förnämsta fäste Alabak. Nestorianerna veko för öfvermakten, och utfästade sig till betalningen af en viss årlig utskyld; hvarefter Bederan drog sig tillbaka cch nöjde sig med att i Alabak inlägga en besättning. Likväl var han knappt utom deras gräns, innan de tillställde ett allmänt uppror, belägrade Alabak, och marterade till döds hvar kurd, som föll i deras händer.