Aftonbladet – 7 januari 1847, sida 1

ke heller kunde säga, att han var böjd till försonlighet. Sitt uppförande mot systern hade han betraktat såsom en pligt emot silt namn och sina anor; hon hade ju sjelf ställt sig och sitt barn utom familjen. En sidenkramhandlares sondotter ville han ej erkänna såsom sin systerdotter. Slägtskapen var utplånad, liksom, i vissa länder, adelskapet förverkas genom giltermål med cen person af lägre klassen. Men utan afseende på, om hon var systerdotter eller icke, var det hans mensklighet och medlidsamhet, man nu anropade; och ännu aldrig bade den behöfvande förgäfves vändt sig till hans hjerta och hans börs. Han böjde sitt hufvud ned öfver brefvet, när hans öga kom till den sista raden, och satt tyst en så lång stund, att prestmannen, rörd och förhoppningsfull, slutligen steg fram och fattade hans hand. Det var en god m nniska och en god prest, som sålunda vidrörde honom. Sir Miles blickade upp, helt öfverraskad; men det lugna, medlidsamma ansigte, som lutade sig öfver honom, förbjödhans stolthet att återvända. Sir, sade han, med darrande röst, och tryckte prestmannens hand, jag tackar er. I detta ögonblick är jag ej i stånd att fatta milt beslut; men i morgon skall ni få veta det. Han dog således fattig? Väl icke i behof, hoppas jag? Lugna er, värde Sir; han ägde ålminstone så mycket, som hans sjukdom cch död fordrade, med undantag af en öfvertygelse, den jag vågade tillhviska honom, nemligen att hans dotter ej skulle lemnas utan beskydd. Jag hoppas, alt jag ej gjorde d-t utan grundad anledning, och beder er betänka, värde Sir, att —) Sir Miles afbidade ej slutet af meningen; han uppsteg hastigt och lemnade rummet. Mr Fielden (detta var den gode prestens namn lofvade sig bästa framgång af sin beskickning acn, för att vinna ett ytterligare stöd, upp