Aftonbladet – 7 januari 1847, sida 1

sökte han även Lucretia. Hon var då sjutton år: vid denna ålder är hbjertat mest öppet för slägtkärleken — för minnet af en moder — för det ljufva namnet syster. lan lagade att han fick tala vid flickan, sade henne, huru förhållandet var, och försvarade systerns sak. Pueretia afhörde honom stillatigande:; hvarken läpp eller öga förrådde någon sinnesrörelse: men hon skiftade flera gånger färg. Detta var enda tecknet till, att hennes sinne var rördt; men huru? Detta förmådde Fieldens erfarenhet att bedöma menniskobj rtat ej utieta. När han slutat, gick hon helt lugnt tll sin byrå (det var i hennes eget rum samtalet hölls) — öppnade den med boslutsam hand, och tog derur en sedelbok och ett juv.lskrin, som hon på sin sednaste födelsedag hade tått af Sir Miles. Gif min syster detta — så länge jag lefver, skall hon icke lida nöd! Min goda unga fröken, det är icke sådant, hon begär, utan er ömhet, ert systerliga hjerta, er förbön hos hennes naturliga beskyddare; derom beder jag på hennes vägnar — non gemmis neque purpura venale, nec auro! Ännu utan någon synbar rörelse, fäste då Lucretia en djup, genomträngande, men ingenting förrådande blick på den hederlige mannens aånsigte, cch sade långsamt: Är Min syster lik min mor, som lär hålva varit vacker, efter hvad man säger ? Högeligen förvånad öfver denna fråga, svarade Fielden: — Jag såg aldrig er mor, min fröken; nen er syster lovar att bli en mer än vanlig skönhel. Lucretias ögonbryn sammandrogos lindrigt. Hennes uppfostran har då blifvit vånvårdad? Ja, i några punkter, t. ex. i matematik och teologi. Men hon kan, hvad fruntimmer i allmänhet kunna: franska, italienska o. d: Dr Mivers var icke obevandrad i de humanistiska kunskapserenarna. Var öfvertygad, mn goda