Aftonbladet – 5 januari 1847, sida 3

Junderstödjes af en hufvudsakligen på folkelemente Istödd s. k. andra kammare, men den s. k. första lär så sammansatt, af Stånds-herrar att pluralite Iten af dess ledamöter (26 mot 24) städse utgör el kompakt opposition mot Regeringen, mot hvilker Thvarje försök till någon liberal reform strandar; och Idetta, ehuru Regeringen sjelf har att utnämna Y. af denne kammares ledamöter; och månne mar Iskulle äfventyra serdeles mycket vid ett vad deron att, derest t. ex, adel och prester, under nuvarande Iförhållanden i Sverige, finge utkora ledamöter til Iden öfre kammaren, valet finge det resultat, son Ihr presidenten v. Hartmansdorff i det ena stånde och erkebiskopen i det andra ville förbereda. Den är slutligen orimlig för den öfre kammarens egen skull, emedan den skulle motarbeta det ändamål för hvilket en öfre kammare är nödig, nemligen dels för att underkasta den förste kammaren: beslut en mognare pröfning af personer, dem opinionen tillerkänner högre insigter samt större erfarenhet och klokhet, dels att vara ett skygd för Regeringen att icke tvinga henne att allt för ofta begagna sitt v lo till de möjligen icke tillräckligen öfvervägda beslut, som den, af mera rörliga elementer sammansatta, första kammaren skulle kunna vidtaga. — Red. af Dagligt Allehanda har nu benäget tagit kännedom af Aftonbladets sednaste vidlyftiga polemik mot D. A. Det är då en skyldighet af oss att äfven låta läsaren få någon kunskap om Allehandas svar, och hvad D. A. anser att publiken kan lära af denna polemik. Detta är i korthet: 4:o att om man 40 gånger öfverbevisar Aitonbladet att det har orätt, så förkunnar 4. B. ändock den 41 gången, alt det har rätt. 2:o Att det för bibehållande af fred med Aftonbladet ej blott är nödigt att låta det få hafva frit! spel i politik och litteratur och ej våga en anmärkning mot det sätt, hvarpå A.B. i dessa hänseenden skötes; man måste äfven nog akta sig för att icke (sic) tala illa om Aftonbladsutgiivarens för.ager; vidare bör man icke berömma andras förlager; slutligen bör man ej heller hafva något emot, att utg. af A. B. tyckes vilja åberopa ett slags privilegium exclusivum på utgifvandet äfven af alla Bulwers och Eugåne Sues romaner, emedan bemälde utgifvare varit den, som först här i landet besörjt öfversältningar af nämnde författare. Vi framställa detta blott till jemförelse med Aftonbladets artiklar till Dagligt Allehanda. Det enda hvarmed vi ytterligare vilja uppehålla läsaren, är att återkalla den korta förklaring vi gjort i de föregående artiklarna, det vi för vår del aldrig skulle klandra, om andra personer vilja publicera öfversättningar af alla de samme författare, hvilkas arbeten kunna förekomma både i Aftonbladet och Läsebibliotheket, blott vi få åtnjuta samma rätt oqvalde å vår sida, och icke, såsom det skett från Dagl. ANehsnda, beskyllas för brist på delikatess, för det vi fortfarande publicera ett arbete af en författare, hvars alla föregående arbeten blifvit tryckta på vårt förlag och icke vilje afstå det endast! derföre, att en konkurrent behagar annonsera; sin afsigt alt utgifva detsamma, innan han ens! känner dess namn. I När man efter en sådan förklaring å vår! sida påstår, alt vi tyckas vilja åberopa ett pre-j Nr Vdäogg denn na a z : I är mö ligt alt på et mera direkt sätt vanställa sanningen och framkasta en fullkomligt orätt-vis beskyllning? Å I sammanbang härmed kunne vi ej underlåta att citera såsom en liten rolighet följande stycke i Dagligt Allehanda: Nu har likväl, som bekant, A. B:s utgifvare äfven del uti åtskilliga andra industriföretag: han drifver tvål-, såp-, stearinljus-och svafvelsyrefabriker; han handlar på China och Manilla med sidentyger, näsdukar, cigarrer, kanel, risgryn, tobak, lyktor c. c.; han odlar myror på Gottland; han har del uti en expedition för hvalfiskfångst i Söderhafvet och slutligen bygger han skepp i Westervik. Alla dessa företag, hvilka det icke kan falla Oss In att på något sätt klandra, när man, såsom Sverges förnämsta publicist, tycker sig hafva nog lid öfrig för att, jemte Sverges största tidning, leda så många skiljaktiga och invecklade affärer, äro ju fullt ut lika mycket eller lika litet identifierade med A. B., som Hr L. J. Hjertas bokförlager och romanöfversättningar. Är det då meningen, att äfven Dyssnämnde A. B:s utgifvarens enskilda företag skola respekteras lika heligt som förlagerna, så att en anmärkning, vore den än rättvis, t. ex. emot de cigarrer, den kanel, de tvålstycken c., som hr Hjerta låter försälja, skulle anses såsom ett anfall mot ÅB. och dess utgifvare och föranleda en lång polemik inför allmänheten, förd med mera hetta än om det gällde det vigtigasteallmänna intresse? Om pretentionerna gå så långt, så måste det medgilvas, ENSE AES RARE SSA nl gig KATT OP: ahvig tår I Örjan