Aftonbladet – 5 januari 1847, sida 3

Oaktadt vår vänskap, hafva vi, likt de flesta unga män, som icke äro slägt, talat så litet om våra familjförhållanden, att jag ej förstår, huru du kan vara kusin till Susanna: icke heller begriper jag, hvad som, till min öfverraskning och min stora fägnad, förde dig hit för tre dagar sedan. Åh, min historia är lättare förtäljd, in dim, William! Hör på Men alldenstund Ardworths berättelse här och der innehöll hänsyftningar på: familj örbållanden, som läsaren icke tillväckligt känner, få vi bedja om ursäkt, om vi sjelfve träde i hans ställe och utbreda oss litet vidlyftigare. Den gren af den lysande ätten St. John, som sir Miles representerade, härstammade ifrån lorderna af Bletshoc. Liksom de, ställde den i spetsen af sin stamtafla William St. John, Wilhelm Eröfrarens favorit och bepröfvade krigare, samt Oliva de Filgiers, Liksom de, hade den äfven på sin stamtafla antecknat sT Oliver St. John, som erhöll länderiet Bletshoc i sitt sednare gifte med Margareta Beauchamp (hvilken sedermera i sitt andra giste med hertigen af Somerset blef mormoder till Henrik VID. I följande generation bade cen yngre son till en yngre son, dels genom embeten i statens tjenst. dels genom giftermål med en rik aritager:ka, grundat ett eget hus, och under Jakob I:s regering räknades herrarne St. John till Laughtön bland de förnämsta af adeln i Hampshire. Från denna tid till Georg II:s tillträde hade familjen, ehuru den förblifvit obetitlad, likväl ökat sitt anseende genom svågerlag med förnäma slägter, hvarvid man, i olikhet med engelska aristokratiens sedvana; gjort -föga afseende. på penningar, så att egendomen elter Jakobs reger ring föga hade blifvit utvidgad. ehuru den nåturligtvis vunnit: genom förbättrad skötsel och olikheten i penningvärdet. Å andra s:dan deremot funnos knappt i hela landet tio familjer, Isom kunde skryta a! ett så direkt nedstam