Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 2

Godt, du skall ännu en gång få återse henne. När ?n Mannen såg på cn pendyl, som stod på spiselkransen. Innan klockan slir. Gå nu tillbaka till dina spindlar. ij Gossen såg obeslutsam ut och syntes ovillig att lyda; då drog sig långsamt ett dystert och förskräckande uttryck öfver mannens ansigte; gossen bleknade och smög tillbaka till fönstret. Fadren — ty så nära beslägtad var rummeets innehafvare med barnet — drog nu till sig papper och bläck, samt skref för ett par minuler ganska fort. Derpå störtade han upp, såg på klockan, tog hatt och kappa, som lågo bredvid på en stol, drog upp kappkragen, tills den nästan fullkomligt skylde hans ansigte, och sade: Se så, gosse, följ nu med; jag har lofvat visa dig en afrättning. Jag skall nu hålla mitt lö:te. Kom! Gossen klappade händerna af fröjd; och, så sse han än var, kunde man då se, att dessa vackra drag voro mäktiga af ett grymt och vildt uttryck. Ansigtets hela karakter förändrades. Han ryckte till sig sin granna, plymagerade mössa och följde fadren ut på gatan. Stillatigande ställde båda sin väg tll Barriöre du Tröne. På afstånd sågo de en täl folkmassa, och hopar af menniskor skyndade om dem fram till platsen för guillotinen, som reste sig hög och förskräcklig i den klara blå luften. När de kommo till yttre kanten af folkmassan, tog fadren för första gången barnets hand. :