Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 2

POLEN. i Som prof på lynnet hos polska bonden anföres följande från Tarnow i Galizien. I Lukigorni, en by vid Pilzno, väcktes en af invånarne, natten emcellan den 4 och 2 December, genom rop från vägen, om hjelp att fortskaffa en vagn, som fastnat i leran. Knappt var den tjenstfärdige bonden utkommen, förrän tre karlar, den ene en jude, vräkte omkull honom och kastade en snara om hans hals, under hotelse att strypa honom om han ej visade hvar han hade sina penningar. I ångsten förrådde han hvar han hade 24 floriner i silfyer gömda, och röfrarne begåfvo sig till huset att hemta dem. Under tiden ropade en gosse på hjelp hos grannarne. I ögonblicket hastade en hop bönder ut, väpnade med de verldshistoriska tröskslagorna och liarne, och omringade huset. HRöfrarne flydde nu; men den ene upphans och tröskades sanslös och snart derefter den andre; juden hann till krogen, men stupade der. Bönderna intränga äfven dit, och finna det der församlade sällskapet misstänkt, samt begynna genast en ny tröskning. Flera bland de slagna erkänna att de och de öfriga tillhöra ett tjuband, hvarpå tre ihbjeltröskas och de öfriga gripas och föras till kretsamtet i Turnow; der upplyses nu att de gripne verkligen tillhörde ett band missdådare. Men man ser äfven huru färdig den polska bonden är för blodig sjelfhämd, när han får anledning dertill. Till adelns skydd är ett gendarmeri inrättadt, under namn af säkerhetsvakt; men huru mycket förmår väl den, när blott 66 gendarmer äro anslagna för Turnowkretsen — en landvidd af 41 svenska qvadratmil! — Bondens ställning är föga förbättrad genom de nya åtgärderna, som skulle vara till hans förmån, och adeln konspirerar i lika jättsinnig blindhet som förut. Damerna sjunga och deklamera Krakaus frihetssång (oKrakowiace). Hyilken framtid kan väl Polen vänta af så olika elementer under nuvarande förhållande? Förberedas icke nya blodiga uppträden öfverallt? Från bondens sida är det visst; från adelns knappast mindre. Berre! — sade en bonde till berättaren — hade vi vetat att det icke blir bättre för oss nu än förut, så skulle vi icke lemnat en enda af adeln vid lif; men hvad som icke skett nu, kan ske vid nästa upplopp. De hålla nog ord; bland 20 bönder, med hvilka berättaren talat om sakernas ställning, fanns icke en enda, som ej yttrade sig isamma syftning. Ännu en liten obetänksamhet af aristokratien, och Polen blir en enda vid grift för den sarmatiska adeln. Den söker nu göra sig till rysk; hvarken i Tarnow eller ens Lemberg har bokhandeln ett exemplar af någon rysk språklära osåld för gonblicket. — För öfrigt fullgöra bönderna sina dagsverken som förut. Om de af bönder sammansatta röfvarehoparne, som skildras i vissa utländska blad, vet man på stället ingenting. RYSSLAND. Från Wien berättas, efter underrättelser från Warschau, att kejsar Nicolaus lyckligt .undsluppit en hotande fara. Vid undörrättelsen (om storfurstinnan Maria Michaelownas frånfälle, beslöt han resa till storfursten Michael i Warischau, och tog vägen öfver den tillfrusna Niemen, vid Kowno, då isen brast och åkdonet nedsjönk till korgen i vaken. Med mycken ansträngning fick man åkdonet upp igen, och kejsaren återvände till Petersburg. Från Warschau berättas, att fastän upptäckten af den stora sammansvärjningen i Polen redan var gjord i November 4843, och de flesta arresteringarne förekommo i November, December, Januari, Februari och Mars, har allmänheten först i början af sistl. December bogynt få några närmare upplysningar derom. Detta är ej att undra öfver; ty vid första upptäckten hade en sådan ängslan bemäktigat sig alla, att ingen vågade hviska ett ord åt en annan om arresteringarne. I sällskapskretsarne hoerrskade on dyster tystnad, endast sparsamt afbruten af samtal öfver de likgiltigaste ämnen. Man såg sina vänner och fränder vara försvunna om morgonen efter sedan man samspråkat med dem, och har alltsedan ej sett till dem. Nu mera tros det vara mindre äfventyrligt att tala härom. Det berättas nu, att bland alla de politiska fångarne icke funnits ett enda ombud irån propagandan i Paris. Detta är väl icke annat än ett rykte, men det bekräftas. tillräckligt genom det hittills af styrelsen iakttagna förfarandet, att genast efter politiska ombuds tillfångatagande låta ställa dem för en krigsrätt och hänga dem; de hängda kunna naturligtvis ej finnas bland de ännu fångna. TURKIET. Bairamsfesten begynte den 30 November och invigdes i Constantinopel med icke mindre än 73,000 gumse-offer. Man finner häraf att den europeiska civilisationen icke gör något intrång i de fornåldriga religionsbruken. För öfrigt är fårstek den mest omtyckta maträtten i Turkiet, likasom i Österländerna öfver hufyud; så att de heliga förrättningarne och bordets nöjen här gå hand i hand. Kort före Bairamsfesten utfärdades ett slags por litisk hustafla för Turkiets embetsmän, eller en så kallad allmän anvisning, hvarefter de hafva att rätta sig, Den är indelad i 6 kapitel, med följande titlar: 4) Nödvändiga beskaffenheten hos samtlige den höga regeringens embetsmän; 2) Huru förvaltningsoch polistjenstemän äga att sköta sitt kall; tue AA aina daAammann—