Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 2

rödt, föll mjukt, glänsande och yppigt nedf.i halsen och axlarna. Hans anletsdrag, sadda i profil, voro fint proportionerade och tycktes nästan röja ett visst eget slägttycke; helsan glödde på hans kind, och hans växt, så sponslig den än var, gaf löfte om ovanlig styrka och vighet. Klädseln var fantastisk och förrådde en dåraktigt klemande moderskärleks smak; men det fina med spetsar kantade linnet var fläckigt och skrynkladt, sammetsjackan oborstad, skorna orena; — tecken till vårdslöshet, som icke förtjente omtalas, om icke för alt visa, att den svärmiska ömhet, som hade uppfunnit gessens klädsel, icke nyligen haft tillsyn om honom. Barn! sade mannen, först på franska, men, då han märkte att gossen ej gaf akt på honom, upprepade han på engelska, hvilket språk han talade väl, ehuru med en utlindsk brytning — barn! Gossen vände sig hastigt om. Har den stora spindeln uppslukat den lilla ? Nej, sir) svarade gossen, rodnande; den lilla rådde. Gossens ton och den förhö da :ärgen i hans ansigte syntes gilva betydelse åt hans ord — åtminstone tyckte mannen så, ty ett lält moln for öfver hans höga, tankfulla panna. Det är då ett helt annat förhållande med spindlar, än med menniskor, sade han eter en kort paus; bland oss är det icke de små, som råda på de stora. Nå, saknar du ännu din mor? Ack jal svarade gossen och ste3 ifrigt fram till bordet.