Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 2

för ledamöterna i sockneråd; och 6) Ortsförvaltareg tjenstepligter och åligganden. I allmänhet inskärpes nit i tjensten, sträng redlighet, menskligt uppförande mot undersåterne m. m. och förbjudes bedrägeri, underslef, falska uppgifter, godtyckliga pålagor, sjelflmyndig maktutöfing 0. s. Vv. Efteråt komma betraktelser öfver det ansvar, som ådrages genom åsidosättandet af dessa reglor. För den med turkiska förhållanden obekante måste en dylik handbok i moralen förefalla löjlig; men det har vid rättegång mot högre och lägre embetsmän ofta händt, att de ursäktat sig med att moraliskt uppförande vid embetsförvaltningen icke stått ultryckligen i deras instruktioner; och för begreppet samvete saknar turkiska språket ord. Denna brist har sultan och hans storvisir Reschid nu sökt afhjelpa genom utdelande af embetsmannasamveten i katekes-form, för att framdeles kunna åberopa dessa bud efter bokstafven: I Tauris och Schiras fortforo kolerans härjningar. Enligt berättelser från Trapezuni hade den äfven i Bagdad redan dödat 7060 menniskor. Man visste i Constantinopel att Persien rustade: allvarsamt till krig, och trodde att det gällde Turkiet, som Perserna ansågo vara i förlägenhet för de kurdiska upprorens skull. Shacken ämnade sammandraga 25,000 man vid Teheran, under sin äldste sons befäl. Preusiska legationen bos Porten har någon tid arbetat för ett förslag, som skulle kunna få ganska vigtiga följder, nämligen anläggandet af tyska protestantiska nybyggen i Turkiet. Både för Tyskland och Turkiet beräknas de blifva förmånliga; det förra skulle derigenom finna en föga aflägsen tillflyktsort för sin öfverbefolkning och det sednare vinna en ny folkstam, hvilken icke blott kunde förskaffa det kristna namnet aktning bland mohamedanerna, utan äfven utveckla de omätliga men obegagnade naturskatter, hvarpå Osmanniska :området mångenstädes är så rikt. Preussen fordrar, att Tyskarne skola behandlas som de mest gynnade Rajas,. Under denna benämning förekommer i Turkiet en stam af de fordna zoporogiska kosackerna, nu bosatt i Mindre Asien. Dessa republikaner utvandrade till Turkiet när deras förra hemvist kom under Ryssland vid Polens första delning, och af Porten fingo de samma vilkor, som de ägt i hembygden, nämligen att ostördt styra sig sjelfva, mot förbindelse att i krig biträda med en väpnad styrka. Bland andra orter bebos en dal vid Brussa af detta folk; det har der sin egen oberoende förvaltning; ingen Turk får bosätta sig der, och i krigstider har det uppställt 200 väl rustade ryttare, som alltid gjort sin tjenst till Portens tillfredsställelse. Man ser dessa kossacker ofta föra sina varor till torgs F Constantinopel; det är ett vackert slägte och qvinnorna äro de skönaste i Orienten, efter europeiskt föreställningssätt. Det kan för öfrigt förutses, attdå 3 millioner utvandrande Tyskar kunnat inom några årtionden samlas i Nordamerika, dit färden är så lång och kostsam, så skulle det icke dröja länge innan lika många eller fler voro bosatta i Turkiet. Men dessa Tyskar skulle sannolikt utbreda en kultur omkring sig, som kunde försvåra Osmanniska rikets tilltänkta delning eller eröfring; och den skara tappra försvarare, som dessa kolonister skulle kunna uppställa för sitt nya fädernesland, vore ej heller beqväm att ha i vägen vid nyssnämda inkräktning. Häraf torde man utan svå-righet kunna förklara den annars obegripliga upp giften, att Preussens förslag har mött motstånd, och icke ensamt från den turkiska sidan. HAITI. Franska eskadern vid Port au Prince hade i slutet af Oktober nödgats afsegla till Gonaives, der luften är renare, för att rädda sin af tropiska sjukdomar angripna besättning. I republiken Haiti, eller den fordna franska delen af ön, herrskar öfverallt fred; blott den dominicanska republiken — den fordna spanska andelen af ön — söndrades ännu af partistrider. MHaitiska republikens nuvarande president fortfor med allvar att ordna statens