Aftonbladet – 30 december 1846, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I poliskammaren härstädes har nyligen före kommit ett mål, som icke saknar sin märkvärdig het. De upplysningar, som om dess beskaffenhe I hittills förekommit, äro följande. Rektor J mas Ruter hade i sistl. September må nad med trädgårdsmästaren Petter Liljeocrg här staden uppgjort bytesaftal om det rektor Reuter di tillhöriga hemmanet Örby, (Semminghundra härad och Liljebergs hemman Älta (Svartlösa härad), bå da hemmanen belägna i Stockholms län. Men rek tor Reuter fann, då han skulle tillträda egendomei Alta, att han genom falska uppgifter om hemma nets beskaffenhet, samt dess inventarier och grödt m. m. blifvit bedragen och yrkade att egendoms bytet måtte återgå. Härpå ville icke Liljeberg in gå, men förklarade sig benägen att med ett betyd ligt belopp nedsätta den mellangiftssumma, som rek tor Reuter utfäst sig att utbetala. Detta förslag an togs dock icke af rektor Reuter, som i stället sökt och erhöll qvarstad å de köpeskillings-reverser, har vid byteshandeln till Liljeberg utgifvit, äfvensom den vid Älta gård befintliga lösegendom. Seder. mera instämde han, till vederbörliga domstolar landet, trädgårdsmästaren Liljeberg och en landtbrukare, Vid namn Johan Erik Frölander, som biträdt Liljeberg med den bedrägliga transaktionens uppgörande, samt haft L:s fullmakt att uppgöra kontraktet och emottaga mellangiften. Då rektor Reuters ombud, bruksinspektoren F. Wallström, den 49 i denna månad inställde sig vid Älta, för att efterse gården, upplyste man honom, att kreaturen samt en del gröda och inventarier, allt dvarstadsgods , dagen förut blifvit från egendomen bortfördt af Frölander, med biträde af en bryggare Schierman här i staden. Inspektor Wallström anmälde ofördröjligen i poliskammaren hvad som sålunda förefallit; Frölander och Schierman blefvo inkallade att svara på Wallströms angifvelse om stölden. Frölander medgaf att han låtit från hemmanet Alta bortföra 42 nötkreatur, 3 hästar, 42 tunnor spanmål och några åkdon, hvilket allt han sedermera på åtskilligt sätt förskingrat. Sin rättighet till dessa åtgärders vidtagande förmenade han sig styrka, dels genom Liljebergs förberörde fullmakt för honom beträffande egendomens försäljning, och dels genom ett annat, af Frölander företedt dokument, som Liljeberg undertecknat och hvari han medgifvit Frölander fri dispositionsrätt öfver vid Älta befintlig lösegendom, såsom säkerhet för en fordran, den F. skulle hafva hos Liljeberg. Sistnämnda handling var daterad i sistlidne April månad. Trädgårdsmästaren Liljeberg erkände att han varit kallad till qvarstadsförrättningen vid Alta; efter längre besinnande förklarade han äfven, att ehuru han icke på förhand afvetat Frölanders åtgärd med iskilligt af det i qvarstad satta godsets bortförande rån Älta, han dock gilade Frölanders förfarande lerutinnan. Bryggaren Schierman sade att han blott gjort Frölander sällskap, då F. d. 48 Dec. var vid Alta, nen hade icke egt någon vetskap om Frölanders illtag att bortföra qvarstadgodset derifrån. Enär den åtalade förbrytelsen egt rum utom stalens domyärjo, hänviste öfverståthållareembetet parerne till domstol å landet. Med polisens biträde hade det lyckats att tillättaskaffa några af de från egendomen Älta bortörda kreaturen; och om dessas vård tills vidare åog sig polisen att draga försorg. Emot förbindelse tt ansvara för dem, utlemnades de till en trädårdsmästare vid namn Engssröm. Men nu lära frågavarande kreatur äfven vara tillspillogifna — ortkomna eller slagtade. Dat är ledsamt för öferståthållareembetet.