Aftonbladet – 30 december 1846, sida 3

ken trakt af landet min väg går. Det är icke vic landtbrukarens okunnighet jag fäster mig, men vid deras förstånd, och detta räcker vältill. Lång tid är derför ej nödvändig ntt ordna en lokal. Vid Torpshammar (se lit. b här ofvan) användes en dag och så tillgår vanligen. Möjligheten för landtbrukaren att utföra arbeten i min frånvaro, är en följd af anläggningssättets enkelhet. Möjligheten att från små vattendrag göra större fält bördige är en följd af den ringa vattentillgång, som är nödvändig i jemförelse med hvad utländske methoder fordra. Möjligheten af silängars användande vid svenska jordbruket beror vidare af anläggningskostnaderne, hvilka vanligen blifva från 3 till 42 dagsverken pr tunnland till bevattningens inrättande. Man har pratat till mig derom, att jag skulle hafva ersättning af enskildte för den undervisning jag lemnade. Kongl. Maj:t har hitintills i nåder lemnat anslag, som ersatt för resekostnader, m. m., inom landet och för det fall att i närvarande stund inga medel äro disponibla, ämnar jag icke, hvad af mig beror, afbryta resorne för kommande året och vidblifver det beslut, att icke emottaga ersättniug af enskilte, som fattades då jag bestämde mig att införa silängar i Sverige. Att göra dessa ingar så allmänna, att de blifva bestående så länge rinnande vatten finnes i landet, är mitt mål och det kan uppnås på ganska kort tid, då deremot många år vore behöflige om enskildte skulle lemna någon ersättning. Hvarmed skulle dessutom minire lyckligt lottade betala? Detta år har arbetats rån trakten nordligast vid Bottniska viken till omring Calmar. Stockholm den 435 Dec. 1846. Oscar Wilh. Edman.