Aftonbladet – 22 december 1846, sida 5

NR Asta n ne a kunna äfven för framtiden ostraffadt trampas under fölterna. En fast och orygglig förening ait hädanefier hindra sådana tilltag måste således blifva regenternas oafvisliga pligt, så framt icke folken skola tvingas till den öfvertygelsen, att den politiska moralen helt och hållet är utslocknad. Att antaga sig densamma och upprätthålla dess återupplifvande och bestånd, är en skön och värdig kallelse, som kan skänka åt en regent i vår tid samma ära och betydenhet i historien, som Gusiaf den store Adolf erhöll för sin tid genom det stöd han gaf den förtryckta och sjunkande samvetsfriheten i början af 47:de århundradet. Och häruti kan ingen hafva mera skäl att taga en verksam roll, än Sverges och Norges konungamakt, icke genom något förmätet och enstaka framträdande, men genom en fredlig lörmedling att göra sanningens och rättvisans moraliska makt gällande, för att dymedelst sammanknyta de intressen, som äro civilisationens och folkens, till uppresande af en fast och oöfverstiglig förmur emot inkräktningslystnaden. För den, som vill törstå hvad vi här antydt, torde en ytterligare utveckling af denna synpunkt icke vara behöfiig. För den, som icke vill det, vore den fruktlös.