Aftonbladet – 10 december 1846, sida 2

derifrån. Hon var så öfveriycklig, alt en gång se hon2m mindre bedröfvad. Hvar är Ninna ? frågade han, i det han såg sig omkrng och icke fann den älskade systern. Hon har gått med mamma till Luxembourg. Den goda gamla längtade så mycket efter solens värme, i den fr a luften., Det gläder mig att finna dig allena, dyraste Louise! Vi kunna nu ostörda samtala. Äga vi ännu något, som vi kunna undvara ? Undvara!, svarade hon något förskräckt; pinte det jag vetn Ser du, jag skulle behöfva något. Jag har åter förhoppning. Jag har funnit en ädel beskyddare, en verldsman, det är sannt, men dock vida bättre än verlden. Emedan han är känd vän af det falina konungahuset, kan han icke personligen göra mycket för mig, men vill presentera mig för en fru, som eger stort inilytande genom sin salong. Jag måste åter begifva mig ut ibland menniskor, åter i kretsen af egenkärlek och fåfänga; måste åter le vid den neutra!a känslans mask, som döljer de skändligaste laster, åter ut i pest-atmosferen ... Den unga frun knäppte vemodigt ihop sina händer; hon könde hans dystra lynne och såg på honom bedjande. Men, :ag borde icke nu tala såg, fortfor han; lugna dig, min älskade. Veridens fördomar råka väl åter i strid med mina grundsatser; men i Guds namn! jag vill nu vara eftergilfven. Du vet att jag för dig har mod — ja mod att tigga — Han blef blek. Tyst för himlens skull! Nämn icke den fruktansvärda aftonen, Jules! sade hon och satte den lilla afmagrade handen för hans mun. Ieh likväl har jag aldrig innerligare älskat, aldrig högre värderat dig, än då. Ochnu! nu vet jag hvad du vill, du måste hafva passande kläder. Var icke orolig. Jag har kunnat spara något för framtidan!