Aftonbladet – 9 december 1846, sida 3

rv! Från Roeskilde har jag tagit vägen till det gärmla -Leire, en mil vesterut i landet. Man skulle döek len gång se detta af de äldsta krönikorna så berömIda ställe, der Odins son Skjold bodde med sin drottning Gefion! Och jag talar blott om Skjold? än Rolf Krake, hvilken här hade sin kungliga borg, än alla tlhans storättade efterföljare, hvilka här lefde och reI gerade allt intill kristendomen kom i landet och majestäterna flyttade in till Roeskilde, der de hade I kyrkor närmare tillhands och kunde vara helga efter den nyare tidens skick! Jag ville dock en gång trampa denna jord, der så många gudar och gudinnor och deras vederlikar druckit mjöd och spisat Ifläskkotletter, jag ville kunna säga en gång: äfven jag var i Arkadien... I Och hvad har jag sett? En bondby, uslare än den Juslaste! Några smutsiga kojor på ömse sidor om en Ismal hålväg! ett par barbenta pojkar, roande sig med att sprattla i den af nattens regn uppblötta Ilerjorden, och en ful gris, som grymtade vid kanten af en grumlig torfgraf! Alltså, detta är allt hvad som står qvar af sagornas gamla Leire, af dessa borgar med guldsköldar till tak, af denna nordiska olymp, der skalden om aftonen slog sin harpa för lyssnande heroer!... Af hela detta Walhall endast grisen qvar, och äfven den blott en vanslägtad ättling af den ädla sehrimnerska elektoralrasen Medan hästarne äro för vagnen och resekostymen är på, anhåller jag att från Leire få taga vägen en fyra mil norrut till det kungliga slottet Jgcrspriis, beläget på den arm, landet sträcker ut mellan Roeskildeoch Isefjorden. Hela den trakt man genomreser, är, liksom den kring Leire, uppfylld med ättekullar: ett bevis för att denna del af Sälland varit särdeles tidigt bebodd. Jag har anmärkt ett par alldeles ypperliga exemplar af skeppshögar med ännu nästan fullständigt qvarstående stensättningar, och jag har kännt mitt sinne underbart stämdt vid tanken på alla de gamla heliga lerkrukor, som här efter all anledning må ligga gömda under mullen. Jegerspriis företer, hvad sjelfva byggningarna beträffar, ingenting öfvermåttan märkvärdigt; det är ett gammalt jagtslott, som hundra andra, med ett par torn och litet krimskrams öfver porten; men don tillstötande parken är både stor och vacker och belönar onekligen besväret af en utflygt. Jag förbigår de många öfverhufvud temligen smaklösa monumenter, dem en furstlig välmenthet låtit i trädgården och skogen uppföra öfver Danmarks berömda män, och vill i stället nämna ett ord om de tyenne fornnordiska katakomber, som här förekomma. Det är ett par gamla kämpehögar, dem man omsorgsfullt öppnat på sidan nere vid basen, så att man kan gå derin liksom i en grotta. I synnerhet är den s. k. Juliane-Höi,, som år 4776 blifvit af arfprins Friedrich iordningssatt och bevarad, en i sitt slag säkerligen makalös kuriositet. Högen sjelf är ganska ansenlig och den gamla stensatta kämpegrafven derinne, till hvilken man inkommer genom en massif dörr, är så stor, att den makligen kan rymma tre, fyra personer. Till den andra högen är ingången betydligt trängre, så att jag nöjt mig med att blott kasta en blick derigenom in i den mörka och — jag nekar det icke — något unkna forntiden. Fredriksverk är i måleriskt afseende en ort, som ingen resande i Danmark borde försumma att besöka, Den har säkerligen den mest romantiska belägenhet af alla, åtminstone i Sälland. Landet är rundtomkring högst kuperadt och den ansenliga Arresjön utgjuter sig här i en rask å, hvilken slingrar sig mellan höga, brådstupande och med rik bokskog bevuxna stränder, samt sedan vid sjelfva utloppet i Rocskildefjorden drifver alla Fredriksygärks fabriker. Blott ett har här gjort mig ondt, det att vattnet såväl i sjön, som i dess aflöpare, är af cn. gul Tiber-aktig färg; något som för resten alldeles icke är tillfället med de öfriga insjöarna i Sälland. Hur klassisk en dylik ärtsoppa än må vara, så behagar den likväl icke ögat, minst för den som kommer fråm de blåa strömmarnes land, och, som sagdt, detta är dessutom en ren tillfällighet med Arresjön ensam och allena, ty Esrom-sjön, Fure-sjön och de många andra sällandska vattnen blicka ju ganska blåögdt mot sin himmel, Hela trakten är rik på utsigter. Isynnerhet har nan en stor yY från den så kallade Maglehöi, äfvensom från ett litet i den närmast liggande skegsvarken uppfördt belvedere. Man märker här via vågorlunda klart väder på södra sidan tornen af Roeskilde domkyrka, fem mil derifrån fogelvägen, i. wordost Kullens berg, lika långt bort eller ännu nåsot längre, i öster Fredriksborgs präktiga slott, i ester och norr Kattegats mörka vatten... I ängden omkring Arre-sjön har det fordomsdags egat flera vidtberömda borgar och slott, men af vilka det numera knappast finnes ett spår. Så utlånar tiden allt, tempus edax rerum! synnerhet när den, som här varit tillfället — har lygsand till sin hjelp. Det är en känd sak, att anden uti fordna dagar gjort förfärliga härjningar hela denna del af Sälland. Den skall från begynelsen hafva uppkommit sålunda. att en sjöko, om begifvit sig upp på stranden för att sola sig, lifvit drifven bort af några oförnuftiga vallpigor, eröfver den tagit vrede till sig och med bakbenen parkat upp en sådan mängd sand från bankarna på usten, att der stod som cen sky många mil inåt andet. På den sista tiden har man imedlertid sökt itta en gräns för dylikt okynne af Kattegats sjöroll, förmedelst att plantera stora sträckningar af arrskog på de gamla sandmarkerna, och detta har ckså hittills lyckats öfvermåttan förträffligt. Från Fredriksverk har jag för denna gång styrt osan hemåt öfver det berömda Farum, hvilket lig