erhålla bref från honom, skrifna under ångrens djupa känsla; bref som, i det de innehålla b2visen på mitt felsteg, tillika kunna tjena mig till ursäkt. Hortense skall, di bon läser dem, fiona att jag, till hälften död, till hälftea rubbad, snarare förtjenar namn af cff:r än af medbrottsling. Och ru farvil! Åita dagar bafva förflutit edan jag. dig ovetande, lemnade slottet dOrmesson. Ån gående till fots, utan plan och ut-n mål, än åkande på dåliga v2gnar som fårdades förbi, bar jag ständigt frågat vägen till gränsen. Jag har, slutligen, kommit på en jordmån, som ice är Fraukrikes, ty raan för säkrar mig att jag nu är i Tyskland. Ännu vet jag icke genom hvad medel jag skall kunna b bringa dig detta bref. Jag är rädd för It och jag misstror alla menniskor. Men så snart jag lyckats uppfylla denna sista pligt, skall jag gå att blanda mina suckar bland sor!et af Mosels böljor och jag skall ur verlden ,medföra den tröstande tanken, att du blir en mor för mitt barn och att du heligt bevarar min hemlighet. Annu lefvande för dig, för dig allena, un. lerte cknar jag detta namn, som under ett hel års tid varit namnet af er afliden. ,Marie de Nivernay.n oo o— Marie de Nivernay! upprepade Edmond mekaniskt — Och icke Herriette! fortsatte Jul:s med förtjusning. Således ingen strid mera... ipgen olycka meral... Allt är räddadt! — Jag springer att underrätta herr de Maynard. — Nej, alldeles icke!... sade Etienne, i det han satte på sig en verklig doktorsmin, Alt bar blifvit ordentligen inledt. Således måte man äfven i upplösningen inlägga samma ordentlighet och samma reguliera formaliteter. — Raoul är på den utsatta mötesplatsen, säger pi? — Ja, vid slutet af parken, svarade Jul -, som återlemnade den kostbara biljetten åt Etienne, hvilken med en åtbörd reklamerade den. — Vi äro icke sådant folk som låta vänta på sig, återtog denne sednare. Hr de Gastine! Jag skall, med er sons tillåtelse, ensam följa er