PANTLÅNEINRÄTTNINGEN OCH SPARBANKERNA. Vi hafve oss icke bekant om någon åtgärd eiler i sådant fall hvilken, ännu blifvit vidta gen för att förekomma den olycka, som offi ciella bladet för ett jar veckor sedan förespeg lade af pantlåneinrättningens i hufvudstader upphörande vid årets slut, hvarom Aftonblade yttrade sig i en artikel för d. 41 November som läsaren behbagade återkalla i minnet, oct deri vi sökte framställa det stora och trängande behofvet af en sådan inrättnings tillvaro. Deitz behof är i sanning så oafvisligt öfveralli der er större folkmängd fianes simmanboende, at också pantlåneintättningar fianas ide flesta stora städer öfver hela Europa; och på många stäl len, t. ex. i Preussen, besörjas de för kommunens egen räkning med tillräckligt kapital, på det den behöfvande icke må nödgas falla i ockrares händer. Sanningen af alt detta torde poz äfven a ena hvar och deribland af hufvudstadens sty re!se erkännas; men vi föreställe oss att de fromma önskningarna i alla fall torde strard: mot svårigheten att anskaffa tillräckliga mede! Detta föranleder oss att vördsamt framlägga fö vederbörande följande plan, hvarigenom de sökta ändamålet :ynes kunna temligen lätt vin nas: Det är bekant, att sparbankerna i allmänhet och måhärda den Stocktolmska i synnerhet bafva rätt svårt att med fördel förrinta de m bos dem insatta kapitaler, hvilket medför de! olägenhet, alt också räntan åt insättarne bli våg och följaktligen icke så uppmuntrande til sparsamhet, som om den vore högre och ka: pitalet således hastigare förökade sig. Mer om styrelsen öfver sparbanken, i stället at låna ut större summor imot inteckningssäker. bet, begagnade en större del af sita medel til