Aftonbladet – 5 december 1846, sida 2

grad fästa intresset, så mycket mindre som ingan af dessa tre i någon måa kan jemföras med Mordsuat i koacentrerad, intelligent kraft. Eadast till följe af deras flertal lyckas det också dem att undgå kans hämnd, och slutiigen till och med att besegra hämnaren sjelf, sedan likväl ieke blott lord Winter och bödeln fallit för bans erm, än äfven Carl I, enär förf. begagnar sig af den kända anekdoten, att en ob:kaot anmiälte sig att få förrätta bödelas tjenst vid Carls af-ättande. Oiiver Cromwell uppträder äfven i detta stycke, och spelar deri en vigtig roll, såsom egentligen utgörande för de historiska tilldragelserna i stycket det centrum, hvaromkring detaljerna runda sig. Cromwells på en gånz skarpsinta och skenheliga karakter är väl hållen, samt återgifves af hr Torsslow mästerligt. Med en uppfinningsrik omvexling af hänförande kontraster, hvarpå den sednare franska litteraturen är så outtömlig, framställes här den på historisk grund stående hämnaren, Cromwell, såsom representant af en momentalrörelse inom samhället, och den underordnade företeelsen a en enskild himnare, Mordaunt, verkande endast inom den mindre sferen af familjeförhållanden. Dessa två hufvudmotiver gå här, Jiksom obekanta för hvarandra, till målet. Här går den personliza hämnden under, i den stund den vill sitta kroninpå sitt verk eller skörda frukterna deraf, då den historiska hämnden deremot lyckes att kröna sitt. I denna stund, och då Cromweil upptäcker den i sina fotspår och i skuggan af sina planer vandrande enskilde hämnaren, 2flagsnar han honom irin sig, bort. stötande hosom med förskt, hvarigenom fört synes vlja gifva Cromwell en högre betydelsc och låta Mordaunt på engång nedsjunka från sir poetiskt uppskrufsade plats, till hvad han egent hgen är, en fasacsvärd sammansättoing al ha och hämnd. Styckets dramatiska handling, detta :å nöd vändiga lifsviikor för hvarje scenisk produkt utvecklar sig hastigt och raskt, utan att lemn: åskådaren tiilfälle att ett enda ögonblick tröttna Om hände!sernas sn-bba och rörhga omsätt ning icke tillåtit förf. att fullkomligt utveckl: alla förekommande karakterer, finnes dock in gen, som icke är konseqvent höllen. EKENS AT SR URSURERAR