Aftonbladet – 5 december 1846, sida 2

göra sig den mödan att med hög röst uppläsa detta vigtiza bref, så ..-. — Gif hit! ropade Jules och ryckte det häftigt åt sig, hvarefter han med darrande röst och utan att förlora ett enda ögonblick, läste följande: cÄlskade Henriette! hvad tårar du måitte Safva gjutit, hvad slutsatser du måtte bafva nziort, sedan jag rymde från slottet dOrmesson. J.g av dg skyldig en uppriktig redogöre!se Ör sl a mina tankar så väl som en sanningsenlig bekinnels2 af alla mina handlingar. Hör mig! — Jag har aldrig sagt dig att jag beslutat dö... och likväl har, allt ifrån det ögonblick, då jag vaknade ur mitt tillstånd af dvala, af sinnesslöhet, och fick veta att jag råkat i händerna på en mar, hvilkea t:git min heder, såsom vedergällning för räddningen af mitt if, hvarom jag icke bedt bonom, mitt beslut att lemna denna verld varit fast och oryggligt ... ty för mig är, enligt hvad du sjeli vet, iksom för hela vår familj, hedern detsamma som lifvet. — Den mannen, om hvilken jag ptalar, har gjoit allt för att erhålla min förlåtelse ... Han var enbling... han föreslog at! genom giftermål godtgöra sitt fel...men skamamen kan aldrig godtgöras... Jag vägrade att bli hans bustru... Mina skrupler gingo tiil och med ännu längre. — Jag bar aldrig veat ,veta hans namn och jag hoppas att han aldrig ,skall få veta mitt. Man tror, öfver hela orten, natt jag förgiecks under olyckan med Strandfågeln. Den var min egeniliga bkbår. .. den .kall ock blifva rain enda graf... Du har ofta af mig begärt beskrifningen på den man, som förorsakat min död... Jag vet ingenting om honom, utom det att ban är i statens tjenst och att hans pilgt kallat horom lingt bort öf7er hafven. Han har rest... Må Gud förlåta honom bans brott!... Han vet icke att han vär far. Så!edezs skall aldrig något hjerta längta shvarken efter henne eller efter mig. — Det ends, som för mig återstår, är att rättfärdiga emig inför min dotter. — Genom en lycklig tillfällighet har jag lyckats att, i den fristad, som du; min älskade syster, upplät åt mig, poch dit jag hindrade denne man att intränga,