Aftonbladet – 5 december 1846, sida 2

förlag för en pantlåneinrättning, månne icke då tvenne fördelar kunde vinnas, den ena att insittaren finge bögre ränta, den andra att låntagare på pant kunde få kbjelp emot ligre intresse, än om den sednare inrättningen skall bedrifvas af en enskild eller ett bolag. Man bar öfver allt erkänt att sidana publika pantlåneinrättningar som den, hvarom bär är fråga, icke böra anses för en industri, utan en barmhertighetsanstalt, och så måste det äfven vara, om man ej genom procenteri skall fråntaga den arbetande klassen med ena handen, hvad mas ger den med den andra genom sparbankerna. Dessa bida inrättningar hafva således eti naturligt sammanbang sins emellan, såsom uppen barelser af menniskokärleken. Meningen med denna artikel har endast varit att gifva en vink, som vi likväl skulle tro är af praktisk användbarhet. Det kunde naturligtvis så mycket mindre behöfvas att sparbankens styrelse sjeif befattade sig med besväret för utlining, Ppanternas förvaring m. ra. som den redan befiatliga inrättningen kunde, i fall iden ej förkastas, gerna fortfara med smärre förändringar och de dervid engagerade personerne säkert intet bättre önska, än att få blifva bibehillne. EFTER