Aftonbladet – 4 december 1846, sida 2

ej ihop med den plan, som Minerva föresatt sig att uppgöra. För att få den fullständig, blef det nödigt, först och främst, att, sisom Minerva försökt genom serskilda små fabler i föregående artiklar, helt och bållet undanrödja föreställningen, att br Ww:n tillhör den liberala sidan, och inför nationen förskaffa honom misstankan, att ej blott för egen del vara en grå politiker, utan ock utgöra sjelfva verkmästaren i hela det supponerade mscchiavellistiska machineriet; för det andra skulle hr Almqvist skildras szom Aftonbladets ,allt i allom, och i sådan egenskap först sjelf vara en dupe af hr Wern, samt sedan i sin tur draga Aftonbladets öfriza redaktion vid näsan; och för det tredje borde det tillhöra br Woras roll, att spela ett lika dubbelt spel på andra sidan med öfverstelöjtnant Hazelius och Posttidningens redaktion. Men allt detta gör naturligtvis ingenting tll såken. När statsrådet Wern kom in i konseljen, fann han, heter det, Jen ene af de ,re nära ungdomsoch samfundsförbundne, hr pAlmqvist, vara förste medarbetare och ett slags allt i allom i Aftonbladets. På samma sätt beskrifves utförligt huru hr Hsozelius; blef der, som, enligt Minerve, förenar Pasttidningenmed den nya regimen. Och slutligen, hvad Allehanda beiröffar, beter det, att någon serskild möda ej behöfdes, för att aptera detsamma till ett bjul i mechineriet. Dagligt Allehandas förtjusning,, med mera, som vederbörligen utmålas, var härtill en tillräcklig driffjäder. Sårom en serskild fint att göra dessa sammanbindningar desto bättre, bezagnzs bland annat den omständisheten, att hr Almqvist, efter flera ansökningar om presterlig beford:an, hvartill måhända så väl hans natan såsom litteratör, som hans tjensteir, lärdomsbetyg och den andelhen hat i organiserendet af Nya elemextarskolen kuade göra honom berättigad, likaväl som mängden af dem, hvilka erhållit sådana, nyligen blifvit hugnad med en regementspastorsbeställning med icke fullt ett par hundra riksdalers lön. Med nigon rättvisa skulle väl detia kunra bedömas sårom i sig sjelf ganska obetydligt vid betraktande ef det förhållande, att hr Almqvist fiera gånger lärer blifvit förbigången al mindre meriterade medsökande till tjenster; och den nu vunna beordran kan väl således åtminstone icke betraktas såsom någon serskild bevågenhet å Vederbörandes sida at det slag Minerva påpekar, för att få fram hvad hon vill. Hvad raen af bela denna del i kombinationen egentligen blott kan utleta af Minervas plan, är stt hon vill söka skrämma regeringen från att gifva hr Almqvist en rättvis befordran, som tillika kunde kallas någonting, genom förespeglingen, att när sådant hände, det skulle tydas som en belöning för åtgärder i Aftonbladet. Och derföre var det troligen, som hr Almqvist framställts såsom Aftonbl:dets allt i allom. S:utligen och som alla dessa kuggar ändå icke gjorde machineriet komplett, måste den lilla bastanta osanningen tillpassas, att Aftonbladet yttrat sitt bifall till principen för representationskommiltgens sammansättning. På sådant sätt blir nu hela Minervas slutledning klar com dagen, och vi vilja icke svärja för, att ej herrar Johanssob, Cusensto!pe och Sandström, som utgöra det nuvarande triumviratet i Minerva, och som alla äro ett slags polit ke Svedenborgare i så måtto, som de hafva en stor förraåga att se i syne, sjelf fullt och fast tro på hvad de gjort ihop, när de blott några gånger ytterligare fått lägga sina bufvuden tillsammans. För dem som följt med sjelfva händelserna är det imedlertid, för att återföra saken på sin rätta ståndpunkt, tillräckligt att Jerinra om hvad som verkligen passerat. Innan representationskommitteen tlisattes, uttryckte nemligen Atonbladet flera gånger sin bestämda åsigt, att regeringen icke borde göra denna kommitt till ett aggregat af motsatta opinioner, utan välja den i er, och i en bestämd, riktning. När den hade blifvit tillsatt, förnyade Aftonbladet denna erinran, under uttryckande af en med tvifvelsmål beledsagad önskan, att det måtte lyckas bättre än vi hoppades, med den ovisshet som egde rum om hvilka åsigter kommo? att cga öfvervigt i kommitteen. Nu inföll ena omständighet, som vi rekommendera till läsarens speciella uppmärksamhet, emedan det varit just. den, som väsendtligen förändrat Aftonbladets position, nemligen der förändring sjelfva kommitteen undergått sedan den primitiva utnämningen. Först dog justitiestatsministern baron Nordenfalck, innan kommit:en ännu hann samlas. Hans efterträdare blef br grefve Posse, i hviken kommitten fick en ny ordförande. Nedan härigenom vidkändes kommittten en ej så ringa jemkning it den konservativa sidan eller hvad Minervyrkal