Aftonbladet – 3 december 1846, sida 2

— Det fiores numera genska få, som icke varsebiifva och erkänna kraften af den tidsanns påtryckning på slögtet, som åstadkommer en ständig röre!se framåt till lyftning cch förbättring af de arbetande kl:ssernes fysiske,intellekiuella och moreliska be:ägenhet. Men ett en ef serskild märkväördighet, hvars karakter siscm ett tidens tecken mindre varit bemärkt, är st! dessa klesser börjat taga saken i sin egen hand, och söka visa på ett ädelt sätt sin räit att vara fria medborgare, gerom att anväcda den tid, som återstår dem mellaz arbetet, för att utveckl och tilliredsställa de förståndets cch själens bebo, som tillförene ansetts sisom den privilegierade bildningens uteslutande tillhörighet. Några sådana vackra tidens tecken ha vi äfven sett kos oss, och deribland kan räknas den Typografiska Föreningens samt den så kallade Bildnirg:cirkelns stiftande — hvaraf den förstzimnde bestir af boktryckeri-konstförvandter, och den sednare förnväraligast utgöres af bandtverksgesäller. — Det förtjenar sålunda nämnas, alt vid sista ssmmankomsten på Bildningscirjeln, förlidne söndag, höllos tre serskilda föredrag; af urmakaregesällen Cederskog: om sanningens natur och välgörande verkan; af mekauicus Berglund: en framställnipg om ångmachiner, samt af skräddaregesällen Trägård: om Amerikas upptäckande. — Red. har på begäran fålt sig meddeladt det förstnämnda af dessa tal och tror sig göra läsaren ett röje genom att meddela detssmma: Vi hafva nu hört ett tal om Sanningen och dess välgörande verkan ; — vi hafva ock hört huru hon kommer till vår känredom. Vi hafva hört huru hon verkat på våra förfäder, — okunnighet, mörker, vidskepelse och fanatism, hvilka verkningar de hafva haft; huru dessa fätt rygga tillbaka i den mån Sanningens genomträngande strålar hunnit skingra de dimmor, som sökte hindra dem att frambryts; — huru, i mån som tankens atmesfer blifvit renad och själen kunnat höja sig öfver det joraiska och förgängliga, upp till all Sannings evigt oföränderliga ursprung; menniskohjertat ock blifvit mera förädladt, mera sämdt för mildhet och jemlikhet. Ja, tidsandan, den oemotståndliga, — en stråle af Sanningen, går framåt; jag tycker mig kunna sluta till dess afsigter; — och längst i bakgrunden stöter tankens öga på den Sanningen: Barn af samma Far böra lika omhuldas af Hans kärlek och godhet, lika kunna beundra Hans outgrundliga vishet och makt. — Eller hvarom vittna väl (hvad vi alla känne) vårt lands mångdubblade och förbättrade uppfos:ringsanstalter, införandet af mildare lagar, 0. 5. V.; — månne det icke vittnar om en sann menniskokärlek och Christig jemlikhet, som söker att, genom en förbättrad