Aftonbladet – 30 november 1846, sida 2

an ledande artikel, som man stger, hvilken i flera aseenden är så betydelsefull och mrkvärdig, att den miste in extenso meddelas åt Aftonbladets läsare: Representations-kommitten har i dag återigen sammenträdt. Ehvad större eller rsindre förhoppningar man må göra sig om frukterna af dess arbeten, så lärer ingen kunna förneka, att Regeringen gjort allt hvad den under nuvarande omständigheter kunnat göra, för att ådagalägga sin uppriktiga önskan, att medverka till en förändring af våra representativa former. Vi tro nemligen, för vår del, utan att det ringaste veta, huruvida denna åsigt delas af Regeringen, stt, likasom det hitintills synbarligen varit afsigt, ett icke i denna vigtiga fråga taga iniviativer eller vilja inverka på dess afgörande i någon viss riktnivg, så kommer hon, förmoda vi, äfven hädenafter att gå till väga med samma upphöjda partifrihet, på det att allmänna tänkesättet må få tillfälle att alldeles obehindradt utveckla sig i en fråga, som så nära rörer folkets politiska intressen, stt folket sjell synes böra först få bestämma sina önskningar, innan Regeringen uttalar sina. Deona Regeringens position, om den är sådan, synes så till vida vara fördelaktig för det poii.iska parti, som byllar de allmänna valen, stt, om det är sannt, som Aftonbledet och Dagligt Alleh:nda nyligen sagt, att åsigterna om besagde val vinna allt mera terräng inom nationen, och aft de utveckla sig med en oemotståndlig fert till en allt festare öfvertygelsa om nödvändigheten att snart antaga detta valsätt — så ken det ickn annst än vara fördelaktigt för detta parti, stt Regeringen, utan att motverka, låter dessa tänkesätt utveckla sig, emedan det då är tydligt, att de snart skola utbilda en så allmän opinion, att de skola erhålla afgjord pluralitet hos Ständerna, och att till och med de tvenne stånden, som hitintills satt sig emot allmänna valen. skola, i följd af den allmänna öfverlygesens ström, öfven småningom öfvergå till hyllande af samma åsigter, som den öfriga nationen. Men det är detta tidningarnes föregifvande, att hela landets tänkesätt är agjordt för de sllmänna valer, som det synes oss vara försigtigast att icke genast antaga, utan att låta det få visa sig. Ar föregivandet sannt, så skall sanningen snart blifva klar och några år torde ej vara för mycket för att få den utrönt. Sikreste sättet, att tillförlivigen utröna detta, synes oss vara det, att Regeringen fortfar att icke tillkänngifva sin egen åsigt, utan låter folkets opinion uti denna folkets egen sck få utveckla sig, icke uti ingenting hevissnde edrerser, hvilkas tillkomst man någon gång måste misstänka, utan i ett på öfvertygelsens lugna väg grundlagdt bestäradt cemdöme. . Det synes oss, och vi uttalade i våras denna tanka — samma dag då Kommitten första gången samraenträdde, samt innan den meningen blifvit I någon annan tidning yltrad, — att Regeringen valt Kommittå ledamöter utan någon eafsigt att tillkännagifva en egen öfvertygelse; men med tillfälle, icke blott för de båda afgjorda politiska opinionerna, utan äfven för alla puanserna dem emellan, att I Kommitten blifva representerade; och vi hafva haft den stora tillfredsställelsen, att nästan alla landets tidningar — de Stockholmska genast — förenat sig uti derna vår isigt. Det är jå grund häraf, som vi fortfaranda förestil!a oss, att denna Regeringens partifrihet skall komma att fortfara. Det enda, hvaraf msn bestämåt skulle kunta drega någon slutsats af Regerirgens opinion i frågan, äro de åsigter, som innefattes uti H. Exc. hr Justitie-Stats-Ministerrs tal vid öppnandet af Kommittens öfverläggnipgar; men af detta tal kunna dock inga andra slutsatser bestämdt drogas, än att Regeringen icke är anhängare af den radikala riktning, uti hvilken de allmänna valen blifvut yrkade, och hvilket synes böra vara lugnsnåe, så mycket mera, som äfven allt flere tidningar och jemväl inflytelserika personer återkomma frin yrkandet om att genomföra de allmänna valen i radikal riktning. D. Allehanda her t. ex. förklarat sig nöjd med allmänna val i blott en kammare. Aftonbladet har sagt sig visserligen i theorisn fordra åtskilligt, som cet likväl icke genast påyrkör att få infördt (eller nigot dylikt). Hans Jansson, om vi icke bedraga oss, har gått så längt att han, som vi tro, i sitt sista anförandsa vid Kommittens åtskiljende i våras, yttrade sig föga bry sig om hela den ena kammerens sammansättning m. m. Vi se uti allt detta, till hvilket mycket mera kunde läggas, uppenbarelsen deraf. alt man är på god väg att komma ifrån 1840 års RepresentaCionsförslag och de åsigter, som ligga till grund för delsamma; och vi boppas med hela landet, ats de upplysta och vältänkende män, som Konungen gilvit det hedranda uppdrag, att i denna fråga utlåta sig, skola göra det med eflägsnande af a!la parti-åsigter, emedsn saken verkligen är alltför e:1:varsam ett göres till föremål för politisk spegel!fäktning, samt att de, med handen på bjertat, uttila hvad de snse vara tidens varkliga kraf, vara landets verkliga tänkesätt och dess verkliga väl.r Det första man finner sig föranledd att taga i betraktande vid läsningen af ofvanstående artike!, :r sjelfva tidpunkten och de yttre om