Aftonbladet – 28 november 1846, sida 2

annan af våra värda kolleger, ehuru, sanningen alt säga, blott några få, uppträdt med ogillande och synbar harm öfver Aftonbladets deri gjorda framställningar; en polemik, för hvilken vi på visst sätt så mycket mer stadna i förbindelse, som den ansenligt befordrar och påskyndar uppnåendet af ett bland de hufvudändamål, hvilka redan i första brefvet angåvos, nemligen ett närmare bedömande af Regeringens ställning och system i afseende på de vigtigare relormfrågorna. Vi förbigå till en början helt och hållet att upprepa de insinuationer, som blifvit gjorda mot Aftonbladet, om förändrade tänkesätt, om en serskild politik under de sista 49 dagarna, m. m. Allmänheten vet, att vi nu såsom tillförene uttalat hvad som jemväl utgör vår inre öfvertygel.e, att Regeringen gjort sig förtjent af en fullkomlig erkänsla för flere åtgärder och beslut, som vittnat om dess beredvillighet och önskningar att verka för det allmänna bästa, och ett deruti ligger ett ostridigt framskridande. Men då nigra af våra medbröder icke velat, eller åtminstone icke tyckas hafva velat förstå, att ett sådant erkännande i vissa hinseenden kan stå tillsammans med ett tvifvet, huruvida Regeringen i andra och I.ka, om icke mera vigtiga fall vill upptaga och tillämpa de grundsatser, som den liberala pressen och den majoritet, som uttryckt sig genom oppositionen vid de föregående riksdagarn, yrkat, och hvilka, enligt vår öfvertygelse, med hvarj: dag vinna ett större område i det allmänna tänkesättet; då man, med ett ord sagdt, alldeles icke tyckes hafva velat fatta den skiljaktighet, som Aftonbladet härvid sökt visa emellan systemets beskaffenhet i mer eller mindre egentligt politiska frågor, utan tvertom sökt rubricera uppställandet af en sådan skillnad såsom en orättvisa mot Regeringen, ett begär att spela missnöjd, ett bemödande att visa en sorts dugtighet, m m., så är det en skyldighet att förklara oss närmare bärulinnan cc så tydligt, att något missförstånd icke vidare kan uppstå. För detta ändamål, och för att gå rakt på saken, månne det behöfves mera, än att kasta en blick på den strid, som föregår inom alla nationer i det monarkiska Europa? Denna tafla visar å ena sidan kla-sväldet, uppenbaradt i mer eller mindre öfvervägande skiftningar på olika ställen, såsom hofvälde, prestvälde, embetsmannavälde och knektvälde, hvilka ömsom bvar för sig, ömsom i förbund med hvarandra, sökt bibehålla och utvidga sina lörmåner på mängdens bekostnad; å den andra folket, hvars anspråk på rättsillstånd och en human jemlikhet allt mer börjat göra sig gällande. Nu fråga vi våra värde anmärkare: är det icke just denna strid, som uppenbarat sig äfven hos oss i spänningen emellan de två privilegierade ståaden å enz, samt borgareoch bondestånden jemte pluraliteten af den öfriga allmänheten å andra sidan? Ty hvad riddarhusets mejoritet beträffar, så utgör denna egentligen en sammansättning af hofvets, samt de högre militära och civila embetsmännens egna och familje-intressen, hvaremot en betydligare del af den icke i tjenst varande adeln står på den audra sidan. Har icke vidare just den d.len af det gamla systemet, emot hvilken den liberala pressen förnämligast opponerat sig, bestått i bemödandet att framhålla och understödja de förstnämnda intressena, hvilka detta system betraktade såsom ett stöd för sin egen makt, under det oppositionens politiska syftning varit att sätta folket i tillfälle att utöfva en tillbörlig motvigt emot samma intressen, genom införande af en på god demokratisk grund och på allmänna val baserad representationsförändring? Vidare: är det icke just förenämnde intressens öfvervigt hittills, framför det öfriga folkets, och det politiska omyndighetstlistånd, hvari det sednare till följd deraf qvirhållits, som verkat denna ofördelaktiga och förlamande inflytelse på mnationalkarakteren, hvilken satt vår nation i kraft och anda så mycket efter några andra folk, bos hvilka ett offentligt li: och allmänna tänkesättets makt fått utveckls sig i skydd af fria politiska institu:ioner och ett genomfördt representatift samhällsskick, bvilket erkänner folksuveräniteten sisom maktens grundval? — Vidare, och för att upptaga ett af de exempel, som Degligt A:lehanda framhållit såsom bevis på Altonbladets inkonseqver:: Om t.ex. näringefrihet blifvit införd i Preussen, i Österrike och till det mesta 3fvea i Ryssland, om dessa länder erhålla förbättringar i sina skjusförfattningar, smidesförfattningar, kolhandelsförfattningar, js, till och med en biutre fördelning af beskattningsväsendet, m. m. — allt i sig sjelf ostridigt goda saker, Och hvilka lända