Aftonbladet – 26 november 1846, sida 2

sig till hozom och lyckönskade Ekonom till den seger han vunnit öfver sig sjef, 1yckönskade honom ait hafva öfvervunnit könslans första, häftiga svallning och visat prof på ett moget förnuft. Men, skulle han väl stanna midt på en så vacker väg? menade talsren. Siulle ban icke, då han redan gifvit Raoul ett så vackert prof på aktning och tillgifvenhet, i det han gifvit vika för dennes böner, vilja minska värdet a! sin uppoffring, i det han lät sin välgörare för mycket känna den? Detta vore ju, i sanning, hvarken klokt eller ädelt handladt. Etienne var, vid detta tillfälle, en så varm :alare och en så förtrifflig förfäktere af logiken, att Jules snart fann sig öfvertygad, lit alla sina skrupler vika och underkastade sig den för honom så grymma nödvändigheten att stacna qvar. Vaudevilleförfattaren var helt stolt öfver sin seger. Imedlrtid väntad.s på Racul och han kom cke. Kyrkoherden tog Hortense afsides och sade balihögt till henne: — Om jag vore i ert ställe, mitt barn, så kulle jag vara mycket ledsen. Borde icke vår vär, Maynard, vara inne längesedan? — Ja, det är rätt! ropade Etienne, härvid ubrytande sitt samtal med Jules. En värd åta vänta så länge på sig!... det är oförlåtigt. Goda mamseil Marthe, gå då och säg boom till. ij Martbe gick och återkom rästan i samma gonblick. Hennes osäkra gång och förlägna