Aftonbladet – 26 november 1846, sida 2

thegore af den karaljen. Han skall få vämjelse för hela djurriket. Äfven i Botany-Bay: skall batoldrig drista se en oxe uti synen (långvarigt skratt). Så långt, mina herrar, kan detta anses för skämt, och som sådant bar jag hittils betraktat det.. Men hvad viljen j säga då jag underrättsr eder, att detta allt gick i verkställighet. Hvad viljen j säga, då jag underrättar eder, att han tog tre hela dagars betänketid innan han lät arrestera den fattige mannen? Och hvem gjorde detta? En religionens tje. nare, sjelfva bibelns rike man, som Iefde hvar dag kräseliga och afundades fattigdomen de smulor, som. föllo från hans bord. Hvem var den magistratsperson inför hviiken han anklagade den oskyldige? Det var hans egen svärfar, som lät arrestera karlen, och de gjorde begge rätt deri, att de ej läto hedern af denna bregd gå utom slägten. Mine herrar! j sen här ett alldeles eget skådespel: en prest, som besvärjer äganderätten till en sexstyfvers köttskifva — hans taffeltäckare, som förgäfves söker att öfvertala honom till reson — hushållerskan, som förfäktar spiskammarens oförkränkbarhet — fredsdomaren, som hotar att utkasta henne — til!dess, under denna Babels-förbistring, detta virrvarr af kött, kyrka, arrest och Botany-Bay, den oskyldige mannen arresteras a. dessa tvenne religionens och lagens prydnader. Ändtligen kom underrättelsen till karlens slägtingar och han blef satt på fri fot, emot borgen för havs inställelse vid nästa ting. Låtom oss, m. hrr, stadoaa här ett ögonblick och öfverväga den olyckliges belägerhset. Körd utur sin tjenst på beskyllningen för stöld ifrån sin egen husbonde — ur stånd, som misstänkt, att förskaffa sig arbete — nödsakad att ge ut sin sista styfver för att bereda sig till sitt försvar — med flere veckor för sig inpan hans oskuld kunde bli uppdagad — med vissbeten att, äfven i händelse ban skulle blifva frikänd, den skymfen alltid skulle följa kbonom, att hafva varit beskylld för tjufnad: — öfvervägen allt detta lidanae för en fattig och oskyldig man, och sägen sedan hvad den rike brottslingen bör böta. Vaknade väl vågon känsla af medlidande uti hans hårda bröst? Nej, en hel månad rufvade han ormägget af sin ilska; en hel måned, natt efter natt, nedlade han sitt hufvud på sin kudde, efter att hafva bedt till den Allemäktige — om sådane personer bedja — att han måtte bli förlåten såsom han förlåtit. : Jag vill förutsätta det aldravärsta. Jag vill antaga, att beskyllningen varit sann, att åen arme mannen, piågad utsf hungern och förledd af tillfället, tsgit den rike prestens köttskifva. Men borde då en Herrans tjenare icke hafva förlåtit honom? Borde han ej, såsom menniska, hafva taekat den milda makt, som satt honom öfver frestelsen och behofvet, och gjutit en tår utaf medlidande för den olycklige? Men när beskyllningen var falsk, när den til och med var så orimlig att ett dårhushion kunnat inse det — med hyad ord skall jag då uttrycka min förtrytelse och afsky? Andteligen inföll det länge emotsedda tinget. Dag efter dag afbidade presten ögonblieket då mäfet skulle komma före. D-g efter dag såg man denna vackra typ af renlärighet armbåga sig fram emellsn tjufvarne och fromt bemöda sig att öka antalet utaf anklagade med en oskyldig. Han blef sparad allt besvär att hemta honom. Den anklagade öfverlemnadoe sig sjelf, åiföljd af en mängd vänner, som känt honom ända ifrån hans barndom och som med förlåtlig harm hastade att intyga bangs oförviteliga vandel. Målet blef uppropadt, och utån blygsel, utan ånger anklagade denne vördige prest min klient för stöld. Hans rikedom, hans värdighet, hans ärofulla kall: allt kastades i vågskålen emot den olycklige. Hvad betydde det, at han stått upp med morgonsolen och att den i sin middagsktarhet icke kunnat se en fläck uppå hins heder? Hvad betydde det att han försörjt en gsmmal fader på sin ålderdom? Emot honom stod en Herrars tjenare, en man hvars kall höjde honom öfver all misstensa. Hen stod der med samma bok uti sin hard, från hvilken ban predikade örsonlighet och glömska utaf oförrätter — stod der för att brännmärka en oskyldig såsom en otacksem förbrytare. Förfärligt var detta ögonblick för den anklagade. Hans fädernesland, hans frihet, hans heder, den enda rikedom han ägde: allt var på spel. Den lilla verld i hvilken han lefde, bang sligtioj ar, hans vincer, hans bekanta voro vittnen till hans förnedring. Oro han blifvit sakfälld, skulle lagens hela stränghet hafva drabbat honom, oci detta allt med rätta, emedan ban ökoöt sitt brott med misebrukandet utsf förtroende. Ärfven hans frikännande skulle varit åtföljdt ef straff, nemligen den kostnad som förorsakats bocom. En förfärlig utsigt! Men hvad betydde detta för spostlarnesg efterträdare? Den fattige mannen skulle bafva tynat i ett fängelse, men den rike bade en präktig boning, öfverflöd och frihet. Den fattige mannen skulle bafva vridit sig i förtviflan på sin usla halmbädd, men den rike hade sin sidensäng och sin svandunsbolster. Den fattige skulle hafva plöjt det stormande hafvet, utan hopp att äterse sitt fädernesland — men den rike vaggades lätt och makligt i öfverflödets sköte, omgifven af de sina. — Ack! för vissa rjälar är det fulla penningskrinet och det läckra bordet full valuta för allmänna haätet och föraktet. Rättegången slöts så, att juryn pliktfällde den snikne presten till 50 pund. Se här en liten annan berättelse om läkaren Abernethy, sid. 456: TLL . rm om rr cc em ig RR RN