Aftonbladet – 26 november 1846, sida 2

useende märktes af atla. Eier alt ett ögonblick hafva tvekat om hvad hon borde göra, sick hon till Euecne och hv.skade ett ord i bans öra. — Det är icke möjligt, stammade Gobert. — Hvad är det då? ... hvad har händt? Denna samma fråg:, framställd på tio olika fasoner, ilade från mu tll mun. I detsamma bildades omkring Etien.e en buliranie och ox fiken cirkel, och då ban syntes fundera, började nya irågor att öfve:-flygla honom. — Kan ban hafva gått ut? — Ar hen inte i sist skrifrum? — Hvarföre ser Marthe så förstörd ut? — Har han sjukna:? — Har någoa olycka händt? — Tillåt, afbröt Gob rt, som icke utan möda befriade sig från det honom omsnärjande, lefvande rätet, tillåt att jag går och ser efter hur det är. Mamsell Marthe är, som hvar man vet, mycket känslig af sig, och kan af en smås2k, ett intet, bi uppskrämd cch upprörd. Låt mig få gå upp till Raoul, och jag lofvar att gerast föra bonom med. — Här är hen! Dessa trecne ord uttalades med låg rö ceh i en tor, fom utiryckte förvåning e förskräckelse. Allas blickar föästades på d illa trappan. (Forts, följer. em —