Aftonbladet – 26 november 1846, sida 2

— Nå ja, låt dem komma, mamseil Marthe; ni ser väl att allt är i ordning? — Det är, min sann, riktigt sanning. Ni har hat den godheten att... — Jag har sagt er hundrade gånger, mamsell Marthe, att motion är mitt lif och stil!asittande skulle bli min död. Jeg har dragit fördel af att bär var rågot att göra... Jag tycker att jag jut icke uträttat så illa... Deck, jag erinrar mig... Vi kunna icke slå de tre stora slagen och draga upp ridån, förrän vi ha aliting komplett. Hvar är vår unga prima donna? — Hvem kallar ni vår unga prima dozna? — Mamsell Hortensa, för fan i våld! — Se här kommer hon, side Marthe, och de som icke finna henne vacker, de ha ingen smak, tillade gumman i det bon högmodigt kråmade sig. — Det var, min sann, god tid också, sade Gobert. Rummet bief i hast uppfyldt af folk. Kyrkcherden var den som först inträdde. Han fattade Hortenses båda bänder och tryckte dem ömt. Notarien, bänförd af vanans makt, satte sig på den åt honom bestämda platsen och började att gravitetiskt formera pennorna. Uader tiden mottog den urga bruden, med den stolthet som är lyekan tillåten, de komplimenter, som från alla håll haglade öfver henne. Ala voro, såsom man kan se, redan inne i sina roller. Jules allena, som si.t kommit in, höll sig på afstånd från den lysande cirken och tycktes fista mycken vigt vid att ej bli bemärkt. Etienne blef hosom Verse, närmade