Aftonbladet – 26 november 1846, sida 2

lin, hvars någorlunda torra svenska bistcria utgjorde allas vår historiska barnaspis innan rektor Ekelunds arbeten lättade våra själar från den bördan; utan en annan Wåhlin, af vida ;ladare skaplynne, pastor vid svenska församlingen i London och efter hemkomsten från Epgland kyrkoherde någonstädes inom fåderneslandet, vi kuuna ej med full visshet säga hvarest, men tro det vara i Wingåker; samme Wihlin, för öfrigt, som redan för åtskilliga decennier sedan gjorde sitt namn berömdt genom utgifvande i London af den svenska bibeln, i en den nitidsste upplaga man kan se. Vi förnya nu bekantskapen med denne författare i en bok, som han sjelf gifvit det anepråkslösa namnet Dagsländor, en ny benömning, men som inom vår litteratur rätt vä: skulle kunna upptagas såsom motsvarande Ephemerider. Hr W:s Dagsländor utgöra ett slags korta skizzer, öfver de intryck förf. erfarit vid en mängd tillfällen under sin fjortonåriga vistelse i England och Frankrike. De kunna ej kallas en resebeskrifning. Imedlertid äro de små berättelserna i hög grad läsbara genom den lätta, på ett osökt sitt nöjsam ma, ofta till och med naiva stil, hvari de fram stå. Den strängare kritiken skulle visserligen efter vanligheten på sina ställen kunna hafva sna items; men i sjelfva verket tyckes en gådan redan på förhand vara afväpnad genow för!:s förklaring, att dessa croquis, rough sketches eller daguerreotyp2r, såsom han varianter kallar sina strödda småstycken, icke exzentligt och ursprung!igen varit ämnade för offentlighe: ten; hvilket synes, utom af annat, äfven deraf, att de icke u!kommit förr än nus. Om hans korta notiser lyckas att i någon mån undervisa och roa, säger han sin afsigt vara vunnen. Har förmäler sig väl från början hafva önskat !emns en någorlunda fuliständig beskrifning på de miårgfaldiga religiösa och välgörande stiftelser, som så äroullt utmärka Englardg men bsn bar icke vågat blottställa sig för en mer än sannolik för!ust, då, såsom förf. förmodar, en dylik beskrifning troligen ej skulle intressera mängder af läsare. Denna skildring skulle tvifvelsutar bafva varit nyttig och god att erhålla, isynner het skrilvena af en prest; men då hr W. sjelf förmodat den blifva ointressant, bör Jäsarer rätta sig efter hans omdöme. För att gifva läsaren ett exempel på stiler och inrebillet, meddela vi från sid. 481 advokaten Philipps försvar af en fattig dagsverkare. som af en rik prest blifvit anklagad för stöld af en köttskifva; och hvilken rättegång, både tl: upphof och afslutande, innehåller mycket karakteristiskt. Phibpps talar till domstolen och jurymännen: Mine herrar! jag går nu att berätta er förhå!landet. Hören det, om j kunnen, utan leende; tänken derpå, om j kunnen, utan förtrytelse. Käranden är en fattig karl, som lefver af siti arbete. Svaranden deremot, en kyrkoherde af episkopalkyrkan, är en man med stor förmögenhet och följaktligen. ett stort etablissemang. Förlidet år uti Oktober var min klient anställd såsom trädgårdsdräng hes honom. Den 21 i samma månad — det var en söndag —, åt han hos sin faster j Camberwell. De hade ett stycke salt kött tillmiddag, och vid afskedet bad hans faster honom att hålla en skifva till godo. : Efter hemkomsten lade han den i en öppen låda i ett redskapshus i träd gården, der hen vanligen förvarade sin middag. Omkring klockan 41 gick vår vördige kyrkoherde att promenera uti trädgården, och med en jagthunds fina näsa uppvädrade han genast köttet (skratt) Han var likväl icke nöjd med tionde deraf, i hvit: ket fall han kunnat åberopa gammal praxis (mycket skratt), utan han knep det helt och hållet och stack det i sin ficka (högt och långvarigt skratt). Af hans egen mun skall jsg bevisa detta löjligs förvaringssätt. Ifrån trädgården begaf han sig direkte in och dykte ner i köket. Kom med migp, sade han till den förvånade hushållerskan, kom med mig till spiskammaren och tag en bordskuif med er (skratt. Hushållerskan följde med dearrande steg, och kökspigan gömde sig i kolkällaren. I spiskammsaren kastade han en glupsk blick på ett stycke kött, som förut varit på herrskapets bord, skar deraf en skifva, tog sig litet bröd och skyndade derefter bort, utan att säga ett enda ord. — Kors i all verlden, sade hushällerskan, ohvad husboaden blifvit hungrig; frukosten är nyss öfver, och redaa vill han ha mat. Dagen efter fick hushållerskan befallning att komma upp i förmaket. Utlagdt på parsd visades henne der köttet, som presten skurit a, tillika med det han tagit utur redskapshuset. Vill ni ej svära på att dessa begge skifvor äro utaf samma stycke?v sade hsn, — Det kan jag ejo, svarade hushållerskan, bty kött är kött och sig likt öfver hela verlden.s — Men det kan jag, tillade han; här är skifvan som jag skar i går, och jag förbannar mig på, att den andra är af samma stycke., — Det är alldeles omöjligt, geznmälte hushållerskan, sty spiskammarn har varit läst och jag bar nyckeln i kjortelsäcken.s — Der fanns likväl ett annat skäl hvarför vår pastor gjorde anspråk på äganderätten till köttskifvan,