Aftonbladet – 26 november 1846, sida 2

kunde, följaktligen, icke egna sin uppmärksam het åt sådana småsaker. Etienne började då betrakta honom med er komiskt häpen uppsyn. Raoul blef nu I:ka otålig öfver Etienne; tys. cad, som nyss öfver hans ordrikhet. Men ef ter några minuter tog ban papperen, under: sökte dem med en lång och pröivande biick och giek med långsamma steg uppför spiral treppan af bonad ek, som ledde upp till han arbetsrum. Etienne kunde icke afbålla sig från att skra.t åt hv.d ban kellade ett dystert slut på en me lodram, och då han visste att Raoul hade ei besynnerligt, högst ombytligt !ynne, brydd han sig icke vidsre om: hela saken. Raoul ba fann sig ju, dessutom uti ett af dessa lägen iivet, som. till en viss grad öfverskyla en hoj egenheter och underliga nycker. Beaumarchei har sagt att giftermål är den galnaste af all: 2livarstmma saker här i lifvet. Den starkaste inenaicska kan, då hon står färdig att bestå et Jet mest afgörande af a la prof, bafva sin qvar: tumne af svaghet och vidskepelse. Då han sålunda på sitt eget sätt förklara Ravuls tinkfullhet, återgick Etienne Gobert til sina sjelftagna göromål och hade snart slutaij alla tillrede!serna. Han speglade sig nu ut sitt verk och berömde sig sjelf, i det han små gnelade, för den visa harmonien i ala sina an ordningar, då Marthe kom springande med be kymrad min, ropande: — Herr Gobent!.,. herr Gotert! — Hvad står på? — Nu kommer hela sällskapet!