Aftonbladet – 25 november 1846, sida 3

— Och hvarföre bar du icke brutit sigillet! frågade Raoul med illa dold oro. oo— Hvarföre? ... Jo, först cch främst derföre, att jag glömde bort alltsammans, sedan derföre att jag aldrig ämnat bryta detta sigill utan alt först fråga dig om råd. Des:utom finas det ju ingen allvarsam affår, som icke tillika är tet tråkig... Nåväl, min gode Raoul, du, som redan har besparat mig så mycket besvär, bespara mig nu äfven detta! — Men besinna då att den der skicksingen är direkte till dig ..utanskriften till dig. — Ett skäl mera. Emedan det handlar om mig, är det just dig det rörer. — Farväl ... jag bar ju ock å mina stora affirer att uträtta, — min toilett för i aften och min stora paryr för morgondagen. ..— Som du vilj. Gå då in i din kammare, men dröj icke länge. Under tiden vill jag undersöka pappersn, och du kan vara säker at: jag gör dig fulikomlig reda för deras innehåll. Men jag vet icke hvarföre det gör ett så underligt intryck på mig ... hvarföre de skulie komma så här i ot d. — Jag är icke af din mening, svarede Hortense, i det hoa med en öfvertygad mia skakade på sitt lilla bufvud. Jag tycker tvertom att någonting besynnerligt och 0 öru!sedt alldeles icke skadar. — Och hvad sku!le du säga, frågade Raoul om begges vår ställuing på en gång förändrade sig? ... om — till exempel — jag fiige vera att du, i stället att vara utan föräldrar och slög tingar, tillhörde en förnäm familj? — Huiu skulle det gå, om den obetydliga faderoch