Aftonbladet – 25 november 1846, sida 2

ESAIAS TEGNER. Så är den harpan tystnad! så är förstummad den sång, som tjusade ung och gammal med sin bya ton en gång! Der går en sorglig hviskning kring Nordens dalar och fjell: Död är den store mästarn, Frithiofs ministrel! Det dystra budskap flyger, likt Odins svarta korp, kring Nordens slott och borgar, och kricg fattigmans torp; cch samma känela talar från hydda och från borg: En väldig ande är gången, fosterjorden har sorg. Men längre bort och längre den tidning sträcker sitt tåg, alltintill Herku!es stoder, och öfver hundramila våg. Och verlden skall märka det lilla: — förunderligt nog! — att i en vrå af Thule en sångare dog... Ja, mellan några lundar vid en liten insjö-vik der ligger i Göthalands sköte en stad på minnen rik; i dessa ensliga ängder Linneus fordomdags har fu nit sin första blomma, plockat sitt första ax. Här under gröna kullen, i dessa lundars skygd, hvilar nu diktarkungen i fridens tys:a bygd. Och nejdens arma Fiora, Linnei barnndomsvän. har knappt för dena nya grasen en höstros igen. Men öfver den vida verlden hos bonde, herre och klerk, der står en bok på hyllan, ett kostligt skaldeverk; på pernen i gudbokstäfver Frithiofs namn man ser, och der, i detta, han lefver, Esaias Tegner! 0. 0. Fa, rn ar rr rr 0 RR RE TE RR