Aftonbladet – 19 november 1846, sida 2

och satte sig sedan ned och skref ett långt bref till hertigen, sin gudfar, hvsruti han, jemte fadrens död, anmälde det egenmäktiga och, såsom han sjelf tillstod, straffbara förfarande, hvilket han tillåtit sig emot Wittich Apelmann. Dock sökte han så mycket som möjligt urskuda, att han öfverträdt hans kejserliga mjestäts landsfrid, i det att han icke blott utförligt skildrade denna nidiogs omenskliga härd emot pastorn och hans oskyldiga dotter, utan ock uj-prepade en mängd andra dylika skändligheter under detta missfosters lefnad, och sutade dermed, att han öfverlemnade sig till hans furstliga högbets nåd, eller onåd, men boppades till Gud, att hans höga fadder weåtte denna gång låta nåd gå för rätt. Samma natt afsände han med ett ridande bud detta bref till Fransburg, för att, om möjligt, förekomma sina anklagare. Följande dagen besörjde han fadrens högtidliga bisättning i familjeas grafehor och aftalade et! utbyte af pastorater emellan Jacob Jaster i Mellenthin och Abratam Sc weidler i Coserow för att bafva denne sednare sig närmare. Med uppoffrande grannlagenbet lät Räöliser honom ännu endast ana afsigten på hans dotter, eme: dan ban före budets återkomst och vissheter om sitt blifvande öde icke vågade tydliger förklara sig. Först på femte dagen blef har befriad från sin ängsliga väntan och fruktan Budet återvände med hertigens svar, som in nehöll: Alt hans furstliga nåde blifvit högs missnöjd öfver sin vasalls egenmäktiga och lag stridiga förfarande; dock ville ban, i anseende till den straffades uppenbara missgerningar, fö) denna gång förlita den brutna landsriden och af gunst och nåd eftergifva det straff, som la gen stadgar; äfvensom bans furstliga råde a: landsfaderligt ädelmod vill, så vidt de svåra tidsomständigbeterna tillåta, hålla pastorn Abra ham Schweidler skadeslös för det honom och hans dötter öfvergångna oskyldiga lidande.