Aftonbladet – 19 november 1846, sida 2

vårdsanstalterne förädlas, en ganska betydfig tilsång å nyttiga arbeten för fångarne bäsigenom )eredas. Vidare torde fångarne hädanefter såsom hittills unna utföra sådane stenhuggningsoch andra arveten, för hvilkas verkställande full tillgång å fria iärbetare saknas. De arbetskrafter, som bland fångarne derefier iterstå att disponera, synas mig mest ändamålsenligt kunna användas till att inom fängelserne, cke för enskildes, utan för fångvårdens räkning, örädla råämnen och förfärdiga sådane gröfre väfnader, samt beklädnadsoch husgerådseffekter, iom för de arbetande och fattigare klasserne i allnänhet äro behöflige; och om det derjemte ovilcorligen stadgas, att de sålunda förfärdigade eftekerpe skola tid efter annan på offentlig auktion enot kontant betalning försäljas icke i parti, utan tyckevis, på det att äfven den minst bemedlade nå kunna förskaffa sig den persedel, hvaraf han ir i behof, så förefaller det mig sannolikt, att rärmaste följden af en så beskaffad förändring uti rincipen för fångarnes sysselsättning skulle blifva len, att icke allenast full tillgång på nyttigt ar,ete för fångarne ständigt funnes, utan äfven att le fria fattiga arbetarne, hvilka hittills varit de, om blifvit lidande genom det intrång fångarnes rbeten dem förorsakat, hädanefter komma att af leras arbeten draga den egentliga fördelen. Äfven om fångvårdens räkenskaper, i stället för len obetydliga inkomst af en eller annan skilling, om i medeltal kan anses hafva erhållits för hvarje handtverksoch fabriksrörelse användt effektift lagsverke, hädanefter skulle för den handtverksoch fabriks-röralse, som af mig blifvit ifrågaställd, utvisa någon förlust, så skulle dock, efter mitt på förut anförde skäl grundade omdöme, statens vinst så väl i ekonomiskt som moraliskt hänseende, genom förordningen blifva betydligt öfvervägande.n Utdrag af protokollet innefattande denna skiljaktiga mening skulle .det underdåniga utlåtandet bifogas. Ut supra. Redaktionen kan ej underlåta, att vid denna skritvexling anmärka en förekommande olikhet emellan fångvårds-styrelsens underdåniga skrifvelse och den dervid bifogade reservationen. Å ena sidan säger nemligen fångvårdsstyrelsen, att fångarne pi främsta rummet arbeta för egna behof, vidare för enskilda : personer, och patt jemförelsevis ett ganska ringa antal fångar sysselsätter sig med egentliga handtverks-näringar; då deremot reservanten yttrat, att fångstyrelsen, hitintills, företrädesvis valt sådana arbeten åt fingarne, som förskaffat fångvårds-styrelsen den största inkomst, utan afseende, i hvad mån det kunnat förminska förtjensten för den fria arbetaren. Utan att vara älskare af skråtvång, cch de band, som derigenom kunna läggas på ett fritt arbete, tro vi likväl, med reservanten, att fängelsernas egna behof i långt bufvudsakligare min skulle kunna sysselsätta fångarne, än hvad, att dömma af denna skriftvexling, hitintills ägt rum.