Aftonbladet – 18 november 1846, sida 2

på det kraftigaste uttalat sig. Det är samma drift, som hos oss uppenbarar sig i den skandinaviska rörelsen, och vi skulle misstaga oss mycket, om vitrodde större skillnad finnas mellan Schleswigare och Thronder, än mellan Holsteinare, Schwabare och Österrikare, eller mellan Lombarder, Romare och Sicilianer. Det vore derföre också önskligt om vi snart hunne derhän, att i våra historiska och geografiska skrifter behaadia de tre nordiska rikena under dea gemensamma benämningen Skandinavien, likasom vi behandla de tyska och italienska samhbällsaggregaterna under gemensama namn af Tyskland och Italien. B) TU hvilket mål sträfva Skandinaverne? Vi öfvergå nu till ett hastigt vidrörande af den andra frågan. Till hvilket mål sträfva skandinaverne? — ,Är detta mål politiskt? Ja, i tidens fullbordan är det vår mening att föreningen äfven skall blilva politisk. Detta ligger i sakens natur: hvarje verkligt andlig förening skall nödvändigt skaffa sig en yttre form; genomtränger den skandinaviska ideen en gång verkligen Norden, så att detta utgör en andlig enhet, då skall det eo ipso också utgöra en politisk; anden skapar ovilkorligt omkring sig sin kropp. Men vi äro ieke så opraktiska, att vi för ögonblicket vi!ja bortdrömma tiden med fantasier om bvad vi boppas skola ske en gång i tidens fullbordan; mycket kan redan ske nu. och ailt som nu kan göras skola vigöra. Detta är öfver hulvud svaret på frågan, hvad skardinaverna ärna — vid hvarje tidpuakt just det, som enligt tiden och utvecklingen kan ske. Nu framställer sig åter frågan: hvad är för närvara: de att göra?, MHäirpå kunna vi med Thomander svara: A mare, Monere, Legere och Audire,; vi skola älska, råda, lisa och höra hvsrannan inbördes. Detta svar gafs 1843, men bar ännu sin fulla giltighet, och hvad verkan det kommer att ega på utvecklingen, skal! bäst kunna besvaras af dem, som efterlefva den år 4843 gjorda uppm-n ngen. Att det är nyttigt för oss, att älska hvarandra, vilja vi icke söka bevisa; — att råda och upplysa hvarandra är väl någonting, som vi hitintills endast i smått hafva fjort direkte, och derigenom vore mycket att uträtto, Men indirekt skall men i denna riktning redan hafva försport nyttiga verkninger af skandinavismen. Följer man si nära beslägtades utvecklirg med uppmärksamhet, så vinner man äfven mycket för. esea utveckling, och man hålles beständigt vaken, om också framgången för någon tid skulle vara något trög i ens eget land. Hvad läsningen angår, är det ännu genska mycket att uträtta. De danske känna säkert mer till svenska litteraturen än svenskarne till Danmarks; men flere skalder, såsom Stagnelius, Vitalis, fru Lenngren ete., äro dock af de fleste blott kända till namnet, I Sverge känner man likväl icke ens så mycket af många män, hvilka tillhöra Danmarks, ja man kunde utan öfverdrifi såga Europas utmärkte skalder. De dänske poeter, som i Sverge äro mest popu ära, äro i Danmark till en stor del mycket mindre ans. dda än på förra stället. Således. hafva af Anderssens a beten blott hans sagor och en del mindre dikter vunnit större bifall. Ingemann röknas också för en skald af andra rangen. Deremot är 1. ex. Poul Möller, som var professor i filo ofien och till en stor förlust för vetenskapen och poesien dog i en tidig å:der, högt ansedd i Danmark, men är nästan okänd i Sverge. Han har efterlemnat 3:ne band skrif-) ter, ett af poetiskt, ett af filosofiskt och ett al blandadt innebåll, som höra till det bästa, den danska litteraturen bar att uppvisa. Endast föga könd utom Danmark är ytterligare Hauch, hittills professor i naturvetenskaperpa i Soröe, nyligen förflyttad till Kiel, såsom professor i danska språket, hvilket troligen icke är någon behaglig ställning. Hans romaner Wilhelm Zabern, som är öfversatt på svenska, En polsk familj,, Gullmskaren och Slottet vid Rhinenn äro säkert bland de bästa som äro skrifna sedan Walter Scotts tid, och Poul Möller, som icke just var någon skonsam kritiker, sätter hans tragedier Tiberius och Bajazet, vid sidan af Shakespeares, Föga lästa i Sverge äro likaledes de äkta nationella skalderna Christer Winter, halifbroder t.ll Poul Möller, en lyriskepisk skald, som i sina ,Träsnit och öfriga Digte på det skönaste sätt skildrar den danska naturen och Kärligheden på landet; — Sten Blicher, landtprest på Jutland, hvilken rä a rg Tr TR Aa je RR rr år I nn SRS RA